# ID: svediakorp-gov447790
# author: Patten, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 975
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag välkomnar det beslut som utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik tog vid mötet den 14 april att rekommendera att tredje generationens samarbetsavtal med Pakistan godkänns.
Jag är fullt medveten om att det godkändes med en ganska så svag majoritet och att det inte var något lätt beslut för flera av utskottsledamöterna.
Jag har stor respekt för den principfasta ståndpunkt som föredraganden har intagit under överläggningarna i Europaparlamentet.
Jag har kommit att värdera min ärade vän som en vän av demokratin och en vän av mänskliga rättigheter i Asien, och han har gjort en enastående insats som chef för Europeiska unionens valobservatörer i Pakistan och Sri Lanka.
Samtidigt som jag sympatiserar fullständigt med många av föredragandens åsikter, kunde jag inte stödja honom i hans rekommendation att avvakta med att ingå avtalet.
Detta beror på att jag anser att vi måste betrakta detta avtal som en möjlighet att engagera oss positivt med Pakistan som en viktig partner i en känslig region.
Jag hoppas därför att kammaren, när den röstar, kommer att kunna anta rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor att ingå avtalet.
Jag kanske kunde sammanfatta skälen till varför Europeiska kommissionen fortsätter att stödja ingåendet av detta tredje generationens samarbetsavtal.
Först och främst skapar det, genom artikel 1, möjlighet till ett djupare engagemang med Pakistan i kritiska frågor som rör mänskliga rättigheter och demokrati.
För det andra ger avtalet oss en bättre grund för att ta itu med utmaningar inom flera nyckelområden, inbegripet grundläggande utbildning, handelsförbindelser och institutionella kontakter.
Sist men inte minst öppnar avtalet möjligheter att engagera Pakistan inom nya områden som inte tidigare omfattats, till exempel regionalt samarbete, penningtvätt och energi.
Vi anser att den senaste tidens utveckling stärker vår ståndpunkt att ingå detta avtal, särskilt de uppmuntrande ansträngningar som har gjorts för att nå försoning med Indien, samt den inrikespolitiska utvecklingen i Pakistan.
Dessa initiativ har lett till att Pakistans frostiga internationella förbindelser nu börjat tina rejält.
Det finns till exempel nu tecken på att Pakistan så småningom kan komma att återupptas som fullvärdig medlem i samväldet.
Det gläder mig också att besättningen på ” Tasman Spirit ”, däribland kaptenen, nu har frisläppts och återvänt till Grekland och Filippinerna.
Jag vet att flera parlamentsledamöter har hyst ett starkt personligt intresse för denna fråga.
Jag tog själv upp den flera gånger med utrikesminister Mian Khursheed Mehmood Kasuri när jag senast träffade honom i Berlin den 31 mars, och jag har dessutom tagit upp denna fråga vid flera andra tillfällen.
Frisläppandet av besättningen är verkligen en mycket välkommen utveckling.
Vi kan äntligen sätta punkt för denna mycket olyckliga händelse och låta fordringsägarna och försäkringsbolagen reda ut de återstående frågorna.
Jag skulle emellertid vara den siste att påstå att demokratin i Pakistan är fulländad.
Diskussionerna om detta avtal har på ett givande sätt belyst de många områden som ger upphov till oro i våra förbindelser – en oro som väl återspeglas i det resolutionsförslag som lagts fram för parlamentet om situationen för mänskliga rättigheter och demokrati i Pakistan.
I detta hänseende skulle kommissionen välkomna eventuella ytterligare rekommendationer från parlamentet, särskilt på de kritiska områdena demokratisering och mänskliga rättigheter.
Naturligtvis känner jag till rapporterna om att general Pervez Musharraf är i valet och kvalet huruvida han skall lägga bort sin arméuniform i slutet av året.
I detta sammanhang hjälper det att veta att informationsministern på presidentens vägnar har bekräftat att han tänker infria sitt tidigare löfte.
Varje annat resultat skulle knappast främja förtroendet för den konstitutionella processen i Pakistan.
Pakistan måste övervinna den uppfattningen om att den verkliga makten ligger hos presidenten snarare än hos det valda parlamentet och den civila regeringen.
Jag har emellertid under mina egna besök i Pakistan alltid uppmuntrats av det civila samhällets motståndskraft, och jag är fortsatt övertygad om att detta är en styrka som landet kan bygga vidare på i framtiden.
Jag skulle vilja ansluta mig till vad Dick Roche sade om den fällande domen mot Javed Hashmi, ordförande för Alliansen för demokratins återupprättande.
Jag kan försäkra parlamentet om att vi kommer att fortsätta att noga övervaka detta fall och med beslutsamhet driva denna fråga i vår dialog med den pakistanska regeringen.
När det gäller den övergripande situationen för de mänskliga rättigheterna i Pakistan har det skett viss positiv utveckling, till exempel utfärdandet av en förordning om rättsväsendet för ungdomar, men det återstår flera mycket allvarliga problem, inbegripet lagen om hädelse, våldet mot kvinnor, tillämpningen av dödsstraffet och förekomsten av barnarbete.
Pakistan är ett fokuseringsland inom ramen för det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter, och kommissionen försöker aktivt engagera sig för vissa av dessa frågor.
Denna sammanfattning visar att problemen och utmaningarna i Pakistan är många, men även att det förekommer framsteg och positiv utveckling.
Det är avvägningen av denna balans som gör att jag fortsätter att tro att närmare dialog och samarbete inom de strukturerade former som tredje generationens samarbetsavtal erbjuder bäst kommer att öka Europeiska unionens förmåga att hjälpa Pakistan att ta itu med känsliga frågor, inbegripet mänskliga rättigheter, icke-spridning och åtgärder mot terrorism.
Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att jag har tagit till mig de starka argument som lagts fram av vissa kolleger som skulle vilja lägga avtalet på is.
Jag anser emellertid själv att vi på det hela taget bör gå vidare med avtalet, och hoppas att vi på så sätt kan fortsätta att aktivt engagera oss för utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati i ett land som är viktigt för oss alla.
