# ID: svediakorp-gov447779
# author: Swoboda (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 384
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, kommissionär Patten!
Om vi ser tillbaka på den senaste debatten och jämför den med dagens situation tvingas jag tyvärr konstatera att sprickan i förbindelserna mellan Förenta staterna och Europeiska unionen åtminstone inte har minskat.
Vi förväntade oss och hoppades alla att det skulle förändras till det bättre vartefter tiden led.
När jag betraktar vårt betänkande, vårt uttalande och vårt förslag till resolution ser jag tre viktiga politiska frågor: stärkandet av FN, situationen i Mellanöstern och kampen mot terrorismen.
På alla dessa tre områden – om man ser realistiskt och inte bara optimistiskt på det – finns det stora motsättningar.
När det gäller att stärka FN kan jag inte se att Förenta staterna har ändrat tonvikten i sin politik.
Om nu FN verkligen skall engageras i större utsträckning i Irak så måste vi vara mycket försiktiga, för det måste vara FN i sig som engagerar sig, snarare än att FN skall agera som någon sorts förlängning av ockupationsmakten i landet.
I det senare fallet kommer FN att sugas in i samma malström av våld och vedergällning som amerikanerna har hamnat i.
Faktum är att det i själva regionen inte finns något kvar av det stort utbasunerade initiativet om ett nytt Mellanöstern.
Jag önskar att vi tillsammans med amerikanerna kunde sikta in oss på de ursprungliga orsakerna och tänka ut en övergripande strategi för Mellanöstern, som förvisso inte får fokuseras enbart på Israel och Palestina.
Jag anser också att det fortfarande finns allvarliga meningsskiljaktigheter i fråga om bekämpningen av terrorismen.
Jag har i dag lyssnat till kommissionär Chris Patten – det var som alltid ett verkligt nöje –, och jag håller med om många av hans argument.
Han har fel när det gäller mitt sätt att rösta, men han har rätt i fråga om många andra saker.
Vi måste vara mycket försiktiga här, och kanske måste vi gå ända till den yttersta gränsen för vad som är juridiskt möjligt för att åstadkomma ett verkligt försvar mot terrorismen, men det viktiga är att vi bekämpar orsaken till den.
Liksom tidigare finns det stora skillnader i EU: s och Förenta staternas sätt att göra detta.
