# ID: svediakorp-gov447640
# author: Talmannen. (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 919
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Kolleger!
Onsdagen den 31 mars gjorde jag ett uttalande inför kammaren med anledning av ett antal tidningsartiklar och TV-inslag om anklagelser riktade mot vissa av parlaments ledamöter.
Dessa anklagelser tycks ha sitt ursprung i intervjuer med och kommentarer av en av våra ledamöter, Hans-Peter Martin.
Vid detta tillfälle upplyste jag kammaren om att när anklagelser framförs utreds de noggrant och omgående av de berörda tjänsteenheterna, och lämpliga åtgärder vidtas.
Därtill bad jag Hans-Peter Martin hålla mig underrättad om eventuella missgärningar, missbruk av medel eller oegentligheter, så att dessa kan utredas på vederbörligt sätt.
Jag påpekade att det var hans plikt som ledamot i Europaparlamentet att göra detta.
Sent omsider skickade han mig i måndags kväll en skrivelse innehållande detaljerad kritik av parlamentets system för de ersättningar som utgår till ledamöterna.
Skrivelsen innehåller ytterligare några specifika anklagelser – varav två gäller sammanträden som en politisk grupp arrangerat utanför arbetsplatsen – samt en förteckning över 7 000 fall där ledamöter har begärt ersättning när detta, enligt hans uppfattning, är oskäligt, exempelvis när ledamöter har fyllt i den centrala närvarolistan men inte listorna för enskilda sammanträden.
Vad gäller de specifika anklagelserna har jag bett den politiska gruppen i fråga att ge mig ytterligare information om de två sammanträden som nämns i skrivelsen.
Beträffande den mer allmänna frågan om den centrala närvarolistan är det uppenbart för mig att Hans-Peter Martins kritik i själva verket är riktad mot ersättningssystemet som sådant, och mot en särskild bestämmelse som är en del av detta.
Däremot finns det ingenting som tyder på att ledamöter har brutit mot parlamentets bestämmelser.
Vad den mer allmänna kritiken beträffar har Hans-Peter Martin valt att inte vidkännas de viktiga framsteg som parlamentet gjort när det gäller att omdana de regler och bestämmelser som vi har att hålla oss till, i syfte att säkra större insyn och ansvarsskyldighet och se till att vi snabbt kan ta itu med de eventuella brister i vårt regelverk som revisionsrätten påpekar i sina årliga eller särskilda rapporter.
Presidiet och kvestorerna har under Klaus Hänschs, José María Gil-Robles Gil-Delgados, Nicole Fontaines och min egen tid som parlamentets talman beslutat om särskilda reformer av reglerna för reseersättningar, sekretariatstillägget och andra ersättningar.
Under min första tid som talman arbetade jag för en reform av ersättningsordningen som utgick från två premisser: för det första, en rättvis ordning grundad på jämlikhet skall gälla för ledamöterna; för det andra, öppenhet och insyn skall gälla vid utbetalning av ersättningar, och dessa skall utgå på grundval av de faktiska kostnaderna.
Fram till början av året hade vi här i kammaren goda förhoppningar om att rådet skulle godkänna detta reformpaket, eftersom vi trodde att vi gjort de kompromisser som krävdes för detta.
I sista minuten blockerade en minoritet av medlemsstater denna reform.
Detta har dock inte hindrat presidiet och andra organ inom parlamentet att undersöka möjligheterna för ytterligare, stegvisa reformer.
Det hade enligt min mening varit till större hjälp, och givit bättre resultat, om Hans-Peter Martin hade anslutit sig till denna strävan att åstadkomma reform, och arbeta för detta i utskottet och kammaren ...
... i stället för att bedriva en kampanj vars huvudsyfte tycks ha varit att misskreditera denna institution, ifrågasätta enskilda ledamöters heder och att med grundlösa beskyllningar åsamka dem, deras fortsatta karriär och deras familjer största möjliga skada.
I dessa tider är det lätt att svartmåla offentliga personer.
Det är oerhört mycket svårare att tillbakavisa sådant förtal och motverka den misstro som sådana vilseledande uppgifter ger upphov till, när det väl givits utrymme i vissa delar av medierna.
Arbetet med att utveckla och förbättra de bestämmelser som parlamentet har att hålla sig till pågår ständigt.
I ett historiskt perspektiv är vårt parlament relativt ungt och ständigt statt i förändring.
Från maj månad och framöver kommer det att vara vår uppgift att finna system som säkrar rättvisa och lika villkor för ledamöter från 25 medlemsstater.
Något som inte varit föremål för någon reglering däremot är frågan om ledamöternas uppförande.
I detta sammanhang vill jag dock uttrycka min personliga åsikt att varje ansats att i hemlighet filma ledamöter eller avlyssna deras konversationer är under alla omständigheter, och i synnerhet om det görs av en annan ledamot, oacceptabelt.
Dessa metoder hör till en annan tid och en annan plats.
En viktig aspekt när vi talar om vilka uppförandenormer som skall gälla i parlamentet är hur vi beter oss mot varandra.
Parlamentet har alltid försvarat människors rätt att slå larm om missförhållanden – men vi förväntar oss också att dessa ” whistle-blowers ” i första hand utnyttjar sådana lämpliga och tillgängliga förfaranden som finns för detta.
I detta fall synes det mig att inga ansatser har gjorts för att utnyttja parlamentets normala förfaranden, som i stället åsidosatts i ett groteskt försök att vinna största möjliga ryktbarhet.
Jag kommer att svara Hans-Peter Martin i detalj.
De enskilda fall som nämns i hans skrivelse kommer att granskas i samarbete med de berörda ledamöterna och grupperna.
Men låt mig åter säga att det inte finns någonting i hans skrivelse som ger stöd åt hans anklagelser om missgärningar och överträdelser.
Jag vill härmed för protokollet uttrycka mitt djupa ogillande av de metoder som vår värderade kollega gjort till sina.
