# ID: svediakorp-gov447634
# author: Patten, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,466
# sentences: 57
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill börja med att instämma i ordförandeskapets beröm av den irländska gästfriheten.
Efter att själv ha tillbringat en helg på två konferenser i Irland kan jag varmt skriva under på vad ministern sade, och jag skriver också varmt under på hans övriga anmärkningar, inte minst det han sade om våra förbindelser med Kanada.
Om man har problemfria förhållanden betyder det mycket ofta att man inte diskuterar dem tillräckligt eller med tillräcklig entusiasm.
Men förra året lade vi faktiskt, i ett kommissionsdokument, fram en del vettiga förslag om att förstärka våra handels- och investeringsförbindelser med Kanada.
Det var vettiga förslag som togs emot väl av våra kanadensiska vänner.
Vare sig det gäller Mellanöstern eller någon annan oroshärd i världen så ser vi ständigt på saken på samma sätt som våra kanadensiska vänner, som jag tror i hög grad står bakom vår tanke om effektiv multilateralism.
Så det gladde mig att ministern tog upp dessa viktiga förbindelser.
Jag är naturligtvis tacksam för möjligheten att än en gång berömma utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik för dess engagemang – som framgår av denna resolution – för en utveckling och förstärkning av de transatlantiska banden.
Det är ett bevis för parlamentets mognad och sunda förnuft att det, mitt bland de känslor som har rörts upp under några stormiga 18 månader, har behållit sin positiva och sakliga inställning.
Ingen kan tvivla på att dessa förbindelser fortfarande utgör hörnstenen i EU: s yttre förbindelser.
Vi har ofta talat i denna kammare, inte bara om vad som står på spel – de enorma flödena av varor, tjänster och investeringar och de miljontals arbetstillfällen som är beroende av dem -, utan också om hur detta partnerskap är oumbärligt för att främja demokrati, få bukt med regional instabilitet och klara av globala utmaningar.
Det är värt att erinra om några av de anmärkningsvärda resultat som har uppnåtts genom det ekonomiska samarbetet.
Avtal om ömsesidigt erkännande har undanröjt tekniska hinder inom allt ifrån telekommunikation till sjöfartsutrustning.
Vi har ingått bilaterala avtal om tullförfaranden och veterinära förfaranden.
Vi gör framsteg i diskussionerna om regleringsdialogen på finansmarknaderna, för att undanröja hinder för våra aktörer inom denna alltmer integrerade sektor.
Vi har kommit långt i förhandlingarna om ett samarbetsavtal för Galileo och GPS, och vi närmar oss ett avtal om ett öppet luftfartsområde.
Trots dessa framgångar återstår fortfarande mycket att göra för att främja konvergens i fråga om lagstiftningen.
Varken det transatlantiska ekonomiska partnerskapet eller den positiva ekonomiska agendan har kommit så långt när det gäller att undanröja hinder som vi hade velat.
Vi överväger därför en gemensam översyn av EU och USA av den transatlantiska ekonomin, vars resultat skall redovisas vid det toppmöte mellan EU och USA som skall hållas 2005 för att identifiera hindren för ytterligare ekonomisk integration och vidta åtgärder för att undanröja dem.
Vi har också talat om förbindelsernas betydelse utanför det transatlantiska området.
Efter påfrestningarna i våra förbindelser förra året har det nu blivit tydligt för alla att vi står inför gemensamma utmaningar som vi kan övervinna på ett betydligt effektivare sätt om vi arbetar med i stället för mot varandra.
Detta förutsätter naturligtvis att vi har den politiska viljan i EU att sammanjämka våra ståndpunkter och att vi därutöver har förmågan att agera.
Det transatlantiska samarbetets språk kan ofta verka uttjatat och fyllt av klyschor.
Men det är inget skäl att låta dessa viktiga sanningar förbli osagda eller dränkas av de gälla tongångarna från dem som av någon anledning vill splittra Europa och USA.
I denna anda välkomnar jag prioriteringarna i resolutionen, varav många känns igen och överensstämmer med dem som vi arbetar med under upptakten inför det toppmöte mellan EU och USA som ministern nämnde.
Jag vill mycket kort ta upp tre frågor som nämns i resolutionen.
För det första, hiv / aids.
EU och USA har båda välkomnat förra årets WTO-beslut om TRIPs-avtalet och folkhälsan.
Vi måste nu utan dröjsmål och med företagens aktiva stöd genomföra detta beslut i lagstiftningen.
Vi måste se till att Globala hälsofonden kan förlita sig på stadiga och pålitliga finansieringskällor.
För att angripa grundorsakerna till epidemin i Afrika vänder vi oss till investerare i EU och USA för att etablera ett partnerskap som kan åstadkomma förbättringar av hälso- och sjukvården på de platser i Afrika där de är verksamma, och det är uppenbart att vi måste göra mer tillsammans för att bekämpa fattigdomen där.
För det andra, några korta ord om Kina och Ryssland.
Rysslands närhet till Europa och den snabba och omfattande ekonomiska utvecklingen i Kina talar för att vi måste fortsätta vårt starka engagemang i båda dessa länder.
Ett fortsatt politiskt engagemang och en rad finansieringsinstrument visar vår beslutsamhet att uppmuntra Rysslands utveckling som en stabil, välmående demokrati.
Vi kommer att fortsätta att uppmuntra Kina att ta på sig en större roll i internationella frågor som överensstämmer med dess växande ekonomiska styrka och intressen.
Jag hoppas att vi kan uppmuntra våra amerikanska vänner att betrakta Kinas stabilitet och ekonomiska utveckling som något som är bra för alla, i stället för som ett hot.
Vi diskuterade tidigare Mellanöstern, och jag skall inte uppehålla mig vid de argument som vi lite sorgset gick igenom för en timme sedan eller så.
Jag vill bara säga att vi måste uppmuntra en modernisering i hela regionen i linje med vad som nu föreslås i två rapporter från FN: s utvecklingsprogram, UNDP.
Vi måste stödja arabiska initiativ och arabiskt ägande av modernisering och demokratisering, och vidareutveckla de planer som redan finns – t.ex. genom Europa – Medelhavspartnerskapet – i stället för att tro att det måste införas nya institutionella arrangemang.
Jag vill särskilt understryka hur viktigt kommissionär Pascal Lamy och jag själv anser att det är att EU och Gulfstaternas samarbetsråd så snart som möjligt ingår ett frihandelsavtal.
Jag upprepar att vi, på det hela taget, har större chans att uppnå det mesta av det vi vill uppnå i världen om vi kan arbeta tillsammans med USA.
Det är också sant – även om det inte erkänns lika ofta – att USA har större chans att uppnå det man vill om man kan samarbeta med oss.
Vi håller med om att det finns mycket som EU och USA kan göra både när det gäller våra bilaterala förbindelser och genom att samarbeta i världen i stort.
I vilken omfattning detta kräver att det inrättas nya strukturer eller arbetsmetoder är svårare att bedöma.
Jag kan dock konstatera att den nya transatlantiska agendan har tjänat oss väl ända sedan den lanserades 1995.
De upp- och nedgångar som vi har upplevt har inte berott på den nya transatlantiska agendans institutioner, utan på faktisk politisk oenighet.
De har inte berott på brister i förfarandena eller systemet.
Där vi har sett ett behov av förändringar har vi varit ganska pragmatiska.
Vi skall t.ex. just inleda en utökad säkerhetsdialog med USA, som bör minska utrymmet för förvirring och konfrontation i en rad frågor som rör transporter och säkerhet i andra sammanhang.
Även om jag förstår vad rådsordföranden sade i sina ytterst lyhörda anmärkningar om frågan om personuppgifter ur bokningsregister, så är jag inte helt säker på vilken typ av dialog USA skulle förvänta sig att vi drev vidare om vi i denna fråga – som vi har lagt ned stora ansträngningar på att lösa – nu skulle besluta oss för att antingen torpedera möjligheterna till ett avtal eller lägga det åt sidan på obestämd tid.
Vill vi tas på allvar i denna fråga eller inte?
Med tanke på de annalkande valen här och i USA, att en ny kommission skall tillsättas i höst och att konstitutionsfördraget avtecknar sig vid horisonten vill jag hävda att det här kanske inte är rätt tidpunkt för verkligt radikala förändringar.
Jag håller däremot helt med om att precis som vi måste titta närmare på hur den transatlantiska ekonomin fungerar, så måste vi också granska hur den nya transatlantiska agendan fungerar.
Jag kommer därför snart att lansera en oberoende undersökning av den nya transatlantiska agendan som i sin tur bör ligga till grund för en översyn av de politiska förbindelserna mellan EU och USA 2005.
Jag tror att det är rätt tidpunkt.
Jag respekterar dem som är av en annan åsikt, men hoppas att vi alla inser att vi arbetar för samma mål.
