# ID: svediakorp-gov447631
# author: R&e, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 958
# sentences: 53
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Jag vill tacka alla ledamöter för deras inlägg i vad som har varit en mycket viktig debatt.
Jag kunde höra uppgivenheten i kommissionär Chris Pattens röst när han talade.
Det är en uppgivenhet som delas av oss alla eftersom vi tvingas återkomma till samma fråga om och om igen.
Det gör mig betryckt att situationen under de tre korta veckorna sedan vi senast debatterade denna fråga har blivit värre, inte bättre.
Vi är alla betryckta över den oerhört dystra händelseutvecklingen i regionen.
Men – för att återknyta till något som Proinsias de Rossa påpekade – så ger den här debatten oss ännu ett tillfälle att påminna alla aktörer och parter i Mellanöstern om att människor måste agera rättvist och inom folkrättens godtagbara gränser.
Vi bör också ta tillfället i akt att påminna övriga parter om att det inte finns något alternativ till fullständiga och opartiska förhandlingar om en tvåstatslösning som leder till en livskraftig, angränsande, suverän och oberoende palestinsk stat och att färdplanen är det enda sättet att uppnå detta.
Om jag förstod Armin Laschet rätt så tog han upp två saker.
Jag tror att han först antydde att ordförandeskapet betraktar färdplanen som död.
Så är absolut inte fallet.
Det är absolut inte detta ordförandeskaps uppfattning.
Vi har upprepade gånger sagt att färdplanen är det enda praktiska sättet att ta sig upp ur detta gungfly.
Armin Laschet verkade också antyda att vi inte ser de möjligheter som kan uppstå till följd av Israels planer att dra sig tillbaka från Gaza.
Det är inte en rättvisande bild av vare sig ordförandeskapets ståndpunkt eller den ståndpunkt som jag tillkännagav i Tullamore.
Jag tillbakavisar påståendet att EU: s medlemsstater på något vis skulle vara oeniga i denna fråga.
Det råder absolut enighet inom unionen om detta.
Detta klargjordes av ministerrådet.
Denna ståndpunkt framgick tydligt av det viktiga, substantiella och slutliga uttalande som de 25 ministrarna enhälligt ställde sig bakom förra helgen.
Man frågar om färdplanen är död.
Färdplanen är fortfarande den enda ramen, den enda möjlighet som står till buds.
Det finns inget annat.
Det är viktigt att klargöra detta.
Jag är övertygad om att färdplanen är lika giltig och i grunden relevant nu som när den först utformades, men dess relevans, betydelse och innebörd måste fortsätta att betonas, särskilt när kvartetten möts – vilket förmodligen kommer att ske i New York den 4 maj.
Det ställdes en fråga om planerna att avveckla de israeliska bosättningarna på Gazaremsan.
Även här klargjorde utrikesministrarna och ministrarna för allmänna frågor att det finns fem viktiga villkor: för det första att tillbakadragandet från Gaza äger rum inom ramen för färdplanen, för det andra att det är ett steg i riktning mot en tvåstatslösning, för det tredje att det inte innebär att bosättningsverksamheten flyttas till Västbanken, för det fjärde att det finns ett organiserat och framförhandlat överlämnande av ansvaret till den palestinska myndigheten, för det femte att Israel underlättar den humanitära återuppbyggnaden av Gaza, i vilken EU har gjort mycket stora investeringar.
Någon tog upp antisemitismen.
De fortsatta svårigheterna i regionen får aldrig tillåtas att bli en grogrund som ger antisemitismen ett fäste i Europa igen.
I just denna fråga instämmer jag med Sarah Ludford.
Jag förstår vad hon menar.
Förra hösten tog EU ett unikt initiativ i FN: s generalförsamling genom att föreslå en fristående resolution som fördömer alla antisemitiska yttringar.
Vid OSSE-konferensen som kommer att äga rum i Berlin den 28 och 29 april kommer unionen att delta fullt ut för att på ett lämpligt sätt ta itu med och fördöma denna skrämmande företeelse.
Proinsias De Rossa har sagt mycket i denna fråga som jag helhjärtat instämmer i.
EU måste vara en opartisk aktör.
Proinsias De Rossa är fullständigt konsekvent och har rätt i detta.
Han har också rätt i att alla aktörer måste inta en balanserad ståndpunkt.
Jag är däremot inte så säker på att har rätt när han föreslår att ett upphävande av associeringsavtalet vore ett lämpligt verktyg.
Ett sådan upphävande är inte aktuellt vid denna tidpunkt.
En sådan åtgärd skulle kräva enighet i rådet.
De som argumenterar för detta måste tänka på de oönskade konsekvenser det skulle få.
Artikel 2 i avtalet förstärker de skyldigheter som redan åligger de undertecknande parterna beträffande mänskliga rättigheter.
Kanske bör vi betona detta ansvar.
Mötena i associeringsrådet med Israel ger EU en möjlighet att framföra vår oro – och den oro som Proinsias De Rossa har tagit upp så många gånger – till de israeliska myndigheterna.
Det är bättre att ha en kanal för detta.
Det vore fel att avsluta debatten utan att nämna självmordsbombningarna och terrorattackerna mot Israel.
Israels ståndpunkt är alltför ofta att vi inte tar hänsyn till deras oro.
Så är inte fallet.
Självmords- och terrorattacker mot civila mål fördöms.
De är avskyvärda.
De är något som vi alla fördömer.
Självmordsbombningarna tjänar inte någon berättigat syfte, och kan bara skada palestiniernas intressen, förutom att orsaka ännu mer gränslös förödelse, skada och lidande för israelerna, som redan har lidit alltför mycket genom historien.
Vi måste vara opartiska i detta.
Jag anser att EU är opartiskt i detta.
Jag håller med kommissionär Chris Patten om att det minsta vi kan begära om Europa än en gång återuppbygger det som har anlagts för att stödja det palestinska folket är att de israeliska myndigheterna stöder, respekterar och skyddar denna infrastruktur.
