# ID: svediakorp-gov447627
# author: Ludford (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 583
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Sedan president Bush godkände premiärminister Sharons utdömande på förhand av förhandlingarna om slutlig status – och därmed gjorde sig omöjlig som opartisk fredsmäklare – är det lätt att tappa hoppet om möjligheterna till samexistens mellan ett säkert Israel och en livskraftig palestinsk stat, men det är den enda verkliga lösningen via färdplanen.
Det kan mycket väl hända att den slutliga förhandlingslösningen i själva verket blir att Israel behåller några viktiga bosättningar på Västbanken och att palestinierna accepterar att flyktingarna återvänder till en palestinsk stat – vilket jag personligen är för.
Kvartetten under EU: s ledning måste dock motbevisa Ariel Sharons påstående att hans plan är ett dråpslag för de palestinska förhoppningarna om en självständig stat.
Jag är en varm anhängare av Israels existens som ett judiskt hemland och en judisk stat – men där arabiska israeler har fullständiga och likvärdiga rättigheter -, och Israels rätt att leva i fred och säkerhet inom erkända gränser.
Min bestörtning över ockupationen handlar inte bara om vanliga palestiniers lidanden, utan också om hur rollen som kolonial ockupationsmakt skadar Israels integritet och åtaganden beträffande rättssäkerhet.
Jag fördömer all terrorism mot Israel och ser inte självmordsbombare enbart som produkter av desperationen bland palestinierna – hur reell denna desperation än är.
Det handlar också om en exploatering av unga människor och en avskyvärd kultur av martyrskap i en förvanskning av islam.
Muren eller stängslet skulle kanske kunna rättfärdigas om den gick längs den gröna linjen – men så är inte fallet.
Bushs och Sharons politik att slå tillbaka militärt kommer inte att garantera Israels säkerhet.
Hamas är en farlig och kompromisslös organisation vars mål är att utplåna Israel, men den senaste tidens olagliga mord på dess ledare ökar bara bitterheten och rekryteringsbasen för terrorism.
Jag är djupt oroad över den ökade antisemitismen i Europa och är starkt engagerad i bekämpningen av den och andra rasfördomar och religiösa fördomar.
Att Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet dröjde med att lägga fram aktuella uppgifter om hotet mot Europas judiska befolkning ledde av naturliga skäl till misstankar om partiskhet.
Vi måste med förnyade krafter avslöja och utrota antisemitismen och dra en skiljelinje mellan berättigad kritik av den israeliska regeringspolitiken och demoniseringen av judar.
Jag förstår den chock som israelerna måste ha känt över förra årets opinionsundersökning som visade att 59 procent av européerna tycker att Israel är ett hot mot världsfreden.
Jag tror att många av dem som deltog i undersökningen tolkade frågan som att det handlade om konflikten mellan Israel och palestinierna, men det var verkligen föga hjälpsamt att formulera den på det sättet.
Resultatet blev dock en väckarklocka.
Vi behöver en intensivare dialog mellan EU och Israel.
Jag är därför personligen emot alla krav i Europaparlamentet på bojkotter av Israel, och krav på att bryta förbindelser mellan universitet är fullständigt kontraproduktiva.
Jag har också varit emot åtgärder för att stoppa EU-stödet till den palestinska myndigheten.
Jag välkomnar det faktum att det är palestinierna själva som kräver en upprensning av korruptionen, men Israel behöver en förhandlingspartner, och palestiniernas fattigdom, som ligger på samma nivå som i södra Afrika, skulle vara ännu större utan EU-stödet.
Det är slutligen ovärdigt Israel och dess rättvisetradition att så hämndlystet förfölja Mordechai Vanunu efter hans frisläppande.
Han har avtjänat sitt straff och bör nu få leva i frihet.
