# ID: svediakorp-gov447625
# author: Laschet (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 619
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, kommissionär Patten, mina damer och herrar!
Jag anser att inledningen av kommissionsledamotens tal har klargjort att det är nödvändigt att analysera de senaste händelserna.
Ser vi den kurs som stakas ut i färdplanen som död och begraven efter mötet mellan premiärminister Sharon och president Bush, eller bör vi se det som nya möjligheter som kan utforskas under de kommande dagarna, veckorna och månaderna?
Jag måste erkänna att det irländska ordförandeskapets första reaktion tenderar mot den första ståndpunkten, medan den inställning som ett antal utrikesministrar har intagit i sina uttalanden lutar mot den andra.
Personligen stöder jag utrikesministrarnas ståndpunkt, däribland den tyska utrikesministern, som sade att detta initiativ sätter fart på processen och att vi nu bör utnyttja detta.
Trots all skepsis vi kan känna inför det föreslagna tillbakadragandet från Gazaremsan som sammanfattades för oss i går och i dag igen av de två företrädarna för Genèveinitiativet bör Europeiska unionen utnyttja sitt inflytande över parterna i konflikten, i synnerhet Israel, och klargöra att detta tillbakadragande skall vara det första skedet i Israels tillbakadragande från alla ockuperade territorier.
I den bemärkelsen är ett tillbakadragande rätt drag.
En högerorienterad premiärminister i Israel, som snart kan bli ansvarig för att köra bort bosättare från deras hem i Gaza med våld, behöver en bredare ram för att förklara sin ståndpunkt.
Om tillbakadragandet från Gaza verkligen blir framgångsrikt och ett ordnat överlämnande till den palestinska myndigheten sker, vilket kommissionsledamoten återigen uppmanade till nyss, och om många av de bostäder som för närvarande är bebodda erbjuds till människor från Gaza, och om infrastrukturen inte raseras utan överlämnas till den palestinska myndigheten, kan detta mycket väl erbjuda en ny möjlighet till fred.
Om vi har inställningen att hela saken är meningslös och dömd att misslyckas har vi inga möjligheter att påverka processen.
Om vi ser detta som en positiv möjlighet, och arbetar efter detta, anser jag att färdplanen kan återupplivas.
Om man läser skrivelsen från Förenta staternas president till den israeliske premiärministern noggrant ser man att även israelerna förväntas uppfylla sina villkor.
Presidenten hänvisar själv till FN: s säkerhetsråds resolution 242.
Presidenten säger även att endast förhandlingar kan leda till en lösning i slutändan.
Vi bör betona dessa avsnitt i skrivelsen i våra kommande ståndpunkter om denna konflikt.
Jag har en andra kommentar.
Jag anser att det verkligen är så att en lösning på denna konflikt, som inte enbart begränsas till Gaza, endast kommer att bli framgångsrik på lång sikt inom två livskraftiga och oberoende stater.
Kommissionsledamoten tog också upp parlamentets arbete när det gäller utnyttjandet av EU-medel.
Vi har antagit två betänkanden om denna fråga, ett med majoritet och ett med minoritet, men vi var eniga till åttio procent om slutsatserna.
En av dessa slutsatser kan vi dela med kammaren i dag: anklagelsen att Europeiska unionen har finansierat terrorism kan inte bevisas och är ohållbar.
Vi kan anse att beslutet att ge direkt ekonomiskt bistånd var rätt eller fel.
Detta beslut fattades dock av utrikesministrarna, inte av kommissionsledamoten.
Kommissionen har gjort sitt yttersta för att bidra till att reformera den palestinska myndigheten.
Den har vinnlagt sig om att kontrollera användningen av EU-medel, och vi kan i dag bekräfta att situationen i den palestinska myndigheten verkligen har förbättrats jämfört med för tre år sedan.
Vi måste tacka kommissionen och kommissionsledamot Chris Patten för deras arbete med denna fråga, trots de skilda politiska uppfattningarna om huruvida beslutet var rätt eller fel.
