# ID: svediakorp-gov447551
# author: Paciotti (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 458
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill tacka föredraganden för det värdefulla arbete hon har uträttat på ett både kompetent och opartiskt sätt.
Jag tackar henne särskilt för det stora tålamod hon har visat inför de senaste dagarnas oberättigade kritik och obstruktionspolitik, som absolut inte beror på ett intresse att skydda en grundläggande rättighet för de europeiska medborgarna.
Betänkandet utarbetades med talmanskonferensens tillåtelse och enligt dess instruktioner.
I betänkandet behandlas frågan om mediernas frihet och kulturella mångfald – avgörande aspekter i en fullödig demokrati.
Detta är i sin tur ett av EU: s grundläggande värden som återfinns i artikel 6 i fördraget.
I detta fullt acceptabla betänkande analyseras vilka kriterier som måste iakttas, och vilka instrument som kan användas för att se till att mediefrihet och mediepluralism garanteras.
Man föreslår också möjliga sätt för gemenskapen och medlemsstaterna att ingripa i enlighet med subsidiaritetsprincipen.
Tack vare analyserna och förslagen kan det här arbetet få stor betydelse för den framtida utvecklingen av unionen, som efter utvidgningen omfattar 25 medlemsländer.
I betänkandet undersöks även risken för kränkningar av yttrandefriheten och informationsfriheten, särskilt i Italien, enligt det uppdrag som utskottet tilldelats.
Det finns ständigt risker överallt, men det är svårt att förneka missförhållandena i Italien, som har sin grund i objektiva och obestridliga faktorer.
Italien har den högsta mediekoncentrationen på den audiovisuella marknaden i Europa.
Den kännetecknas av duopolet mellan public service-företaget RAI och den privata företagsgruppen Mediaset, som tillsammans svarar för 96,8 procent av de ekonomiska resurserna i samband med reklam, av det faktum att Mediasetgruppen kontrolleras av landets sittande premiärminister, av det faktum att public servicetelevisionens struktur och programinnehåll i Italien påverkas av regeringen och den styrande majoriteten, samt av att premiärministerns intressekonflikt ännu inte har fått någon lösning.
Dessutom har det italienska etermediesystemet i flera årtionden verkat under olagliga former, vilket författningsdomstolen har påpekat vid ett flertal tillfällen.
Detta har lagstiftarna ännu inte åtgärdat.
De lagar som hittills har antagits har inneburit en ratificering av vad som i praktiken är ett besittningstagande av frekvenserna – det vill säga den största privata gruppens drift av anläggningar utan utfärdade medgivanden eller bemyndiganden, något som går stick i stäv mot alla strävanden efter ökad pluralism – och har gradvis förklarats oförenliga med författningen.
Italiens president har återsänt den senaste lagstiftningen om en reform av den audiovisuella sektorn till parlamentet på grund av att den inte följde de principer som har fastställts av författningsdomstolen.
Med tanke på dessa obestridliga fakta kan man inte undgå att se att Italiens medborgare löper allvarlig risk för konkreta, upprepade brott mot den grundläggande rätten till mediepluralism.
