# ID: svediakorp-gov447550
# author: Santini (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 567
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Om ni tillåter att jag är en smula ironisk – något som i det här läget kan vara ett knep för att undslippa en känslig debatt – skulle jag vilja säga att den italienska vänsterns valkampanj i Europavalet officiellt inleds här i kväll i Europaparlamentet.
Det dokument vi diskuterar har i praktiken tagits som gisslan i en dold agenda – vilket tömmer den kulturella, vetenskapliga och tekniska analys som rubriken antyder på allt värde – även om det förhållande att Italien redan i rubriken pekas ut som ett land där informationsfriheten sägs vara mer hotad än på annat håll ger en föraning om de vinklade slutsatserna, som enbart är ämnade att skada den italienska regeringen och särskilt premiärministern.
Till stöd för detta betänkande lägger föredraganden fram slutsatserna från en undersökning som genomförts av ett institut i Düsseldorf – som aldrig godkänts av Europaparlamentet – och vars resultat är allt annat än tydliga och slutgiltiga.
I undersökningens inledning aviseras dess syfte att jämföra situationen i de 25 medlemsstaterna, varefter ett fåtal data presenteras om åtta länder, en tydlig fingervisning om denna undersöknings provisoriska karaktär och brister.
Herr talman!
En fråga dyker upp, som jag vill ställa till kammaren.
Varför denna brådska?
Varför inte vänta tills undersökningen var fullständig och kompletterades av uppgifter om samtliga 25 länder?
Jag skulle kunna ge ett svar, men jag kanske är för cynisk.
Den ursprungliga texten har fyllts ut med en räcka ändringsförslag som framställer situationen i Italien i ett minst sagt paradoxalt ljus, med personangrepp och kritik mot Italiens premiärminister som inte stämmer överens med gängse stil och språk i Europaparlamentet.
Talman Pat Cox skrev ungefär detsamma i en skrivelse i dag, där han uppmanade föredraganden att ändra tonläge och rensa bort personangreppen.
Föredraganden har också föreslagit några enstaka kosmetiska ingrepp – som hon beskriver dem – som ett prov på sin goda vilja.
Fru Boogerd-Quaak, ärligt talat är det inte tillräckligt.
Vad som behövs här är en fullständig ansiktslyftning för att återge resolutionen en smula värdighet.
Situationen i Italien är mycket olik den som skildras här.
Det bekräftas i en rapport från förra året av Reportrar utan gränser, en organisation som absolut inte står den italienska regeringen eller dess premiärminister nära.
Tvärtom är den mycket kritisk.
Icke desto mindre hävdar den att den italienska pressen i stort sett återspeglar den mångfald av politiska ståndpunkter som kommer till uttryck i parlamentet och uppvisar en mycket stor spridning av åsikter som ofta är regeringskritiska.
Därefter analyseras olika gemensamma drag för nyhetsprogrammen i radio och TV, dagspress och tidskrifter och så vidare med följande kommentar: ” De tryckta medierna erbjuder ett spektrum av politiska synsätt som relativt väl avspeglar förhållandena på den italienska politiska arenan, men som lider ekonomiskt av radio- och TV-mediernas dominans. ”
Till sist – i sista stycket – sägs att de tryckta medierna över lag är negativa till regeringen och den styrande majoriteten.
Herr talman!
Var finns då sanningen?
Det är synd och skam, för man kan omöjligt se var sanningen finns.
Det här betänkandet kunde ha hjälpt till att upprätthålla den.
Vi vet var den finns.
Tyvärr förråder det här betänkandet sanningen och skändar den.
