# ID: svediakorp-gov447513
# author: Kuhne (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 733
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Till Diemut Theato, som inte bara slutar som ordförande utan även som parlamentsledamot, vill jag säga att jag måste tillstå att det var först under den senare halvan av vår tid tillsammans i kammaren som jag lärde mig att uppskatta henne.
Det är dock bättre än om min uppskattning i stället hade gällt den första halvan.
Och så till den andra anmärkning jag vill fälla.
Vi bevittnar för närvarande ett försök att missbruka budgetkontrollen och dess befogenheter för att tjäna en politisk kampanj riktad mot EU-institutionerna, och i det här fallet (vilket inte är första gången) kommissionen.
Jag riktar inte den anklagelsen mot min gode vän Christopher Heaton-Harris, och inte heller mot Jonas Sjöstedt eller ens Jens-Peter Bonde eller Martin Callanan, trots att den senare har gjort vad jag anser vara ett ganska förvånande uttalande från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor.
Den avgörande frågan är dock om den övriga kammaren är så blind att den instämmer.
Frågan riktar sig inte till dem som bedriver en kampanj mot EU: s institutioner, utan till dem som utgör en majoritet i kammaren, och jag tror att vi måste ställa oss själva den kritiska frågan om huruvida det finns tendenser bland oss som sitter i budgetkontrollutskottet, och i vårt sätt att arbeta, som omedvetet ger vissa personer en förevändning för vad de för närvarande ägnar sig åt.
Låt mig ge några exempel på vad jag menar.
Samtidigt som de partigrupper som är integrationsmotståndare och minoriteter inom de större grupperna har utsett budgetkontrollutskottet till ett instrument och en plattform för sina syften, och börjat arbeta i linje med det, anser vissa grupper – och i synnerhet vissa nationella delegationer – att det är under deras värdighet att arbeta i utskottet.
Det är huvudskälet till att vissa politiska krafter kan använda budgetkontrollutskottet för sina syften.
För det andra är jag djupt oense med Jan Mulder när det gäller frågan om politisk ansvarighet.
Vad jag tror att vi behöver i den här kammaren är lite mer interkulturell kompetens.
Det skulle förhindra att vi försöker göra våra egna nationella föreställningar – i det här fallet föreställningen om vad politisk ansvarighet är – till allmänna riktmärken för femton och snart tjugofem medlemsstater, utan att på något vis ha undersökt om de administrativa och beslutsfattande strukturer som vi har i alla delar är tillämpliga för dem.
Det är något vi måste undersöka innan vi gör någonting annat.
Låt mig nu vända mig till utskottet och ta upp vissa andra beteenden som återfinns där och som jag tycker är besvärande, för att uttrycka mig försiktigt.
Att vara utskottsledamot innebär inte att man är tvungen att skänka trovärdighet åt alla rykten som sätts i svang av eller någon annan källa genom att gotta sig över tillfället att få ett par raders omnämnande i pressen, för att sedan lägga pannan i djupa veck och säga sig vara djupt bekymrad över att sådana rykten är i omlopp.
Gör man så ser man för det första till att detta rykte får en viss trovärdighet.
Innan man gör det måste man undersöka om vissa rykten är underbyggda av objektiva fakta.
Man behöver inte kasta sig över varje lockbete som hålls fram av integrationsmotståndarna eller av vissa mediekretsar.
Jag vill också säga att vi har en benägenhet att framställa oss själva så fördelaktigt som möjligt, och framför allt mer fördelaktigt än alla andra.
Det pågår en farlig tävling här mellan vissa ledamöter av samma nationalitet, men som hör till olika politiska grupper.
Herr talman!
Jag hoppas att ni inte misstycker om jag ger ett exempel.
När jag själv var föredragande hade jag en gång två ledamöter från en viss partigrupp sittande på mitt kontor, som sade till mig: ” Kuhne, ni har lagt fram ett fantastiskt betänkande, och vi behöver inte lägga fram några ändringsförslag, men vi kan inte rösta ja till det eftersom vi inte kan låta folk därhemma tro att vi är mindre pigga på reformer än alla andra. ”
Detta är ett annat sätt att skada trovärdigheten för EU: s institutioner, och det kan vi alla lära oss något av.
