# ID: svediakorp-gov447506
# author: Schreyer, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,857
# sentences: 89
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, ärade ledamöter!
Jag är mycket nöjd med att budgetkontrollutskottets förslag om att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för 2002 och avsluta kontona nu har lagts fram för parlamentet.
Förslaget till beslut om att bevilja ansvarsfrihet bygger på det detaljerade arbete som revisionsrätten genomfört och på det framstående, mycket professionella och innehållsrika betänkande som utarbetats av föredraganden, Juan José Bayona de Perogordo.
Europaparlamentets beslut att bevilja ansvarsfrihet för 2002 är därför en summering och en riktlinje för ytterligare åtgärder.
Beslutet ligger i linje med fördragets intentioner och med budgetförordningen.
Jag skulle vilja gratulera Juan José Bayona de Perogordo till hans utomordentligt innehållsrika betänkande, som närmast är ett kompendium i sig, och uttrycka ett varmt tack till honom på kommissionens vägnar.
På kommissionens vägnar välkomnar jag också betänkandet av Jonas Sjöstedt om de europeiska utvecklingsfonderna, betänkandet av Jan Mulder om EU: s decentraliserade organ samt betänkandet av Heidi Rühle och Bart Staes om Europeiska kol- och stålgemenskapen.
I alla dessa betänkanden rekommenderas att ansvarsfrihet skall beviljas.
De är innehållsrika och detaljerade och innehåller en rad rekommendationer till kommissionen om hur den ekonomiska förvaltningen inom dessa områden ytterligare kan förbättras.
I förslaget till beslut att bevilja kommissionen ansvarsfrihet erkänns uttryckligen de resultat kommissionen uppnått när det gäller reformer.
I förslaget hävdas dock också att de administrativa reformer som kommissionen aviserade knappast var mer än ett spel för gallerierna.
Med all respekt är detta svårt att få ihop.
Låt oss summera läget och än en gång påminna oss själva om hur situationen såg ut för fem år sedan.
Det fanns när allt kommer omkring en bred samsyn hos kommittén av oberoende experter, som kom till uttryck i deras rapport, liksom hos revisionsrätten och en överväldigande majoritet av parlamentets ledamöter om att det inte räckte att göra enstaka justeringar av Europeiska kommissionens förvaltning.
Det krävdes en grundläggande reform och modernisering.
Prodikommissionen tog sig redan från början an uppgiften med stort engagemang.
I den vitbok om reformen av kommissionen som antogs redan under våren 2000 angavs 98 åtgärder, och jag kan i dag bekräfta att 95 av dessa åtgärder har genomförts fullt ut, och att genomförandet av de återstående tre åtgärderna framskrider väl.
Vad är då huvuddragen i denna reform?
För det första har man gjort en fullständig översyn av förordningarna om mänskliga resurser och finansiell förvaltning.
För det andra har hela budgetförvaltningssystemet i grunden reformerats, allt ifrån upprättandet av budgeten till budgetens struktur och genomförande, budgetkontroll och ekonomisk rapportering.
För det tredje måste regler och organisatoriska strukturer genomföras av livslevande människor, och Prodikommissionen har med Europaparlamentets stöd inte bara kommit till rätta med den stora personalbristen, särskilt bristen på ekonomiska förvaltare, ekonomichefer och revisorer, utan kommissionen har också för första gången förklarat att ekonomisk förvaltning och internrevision skall vara erkända arbetsuppgifter för kommissionen.
Bara under 2003 deltog 7 100 personer i utbildning i finansiella frågor.
Sammanlagt hölls tjugonio kurser, och fler tillkommer under 2004.
Är detta verkligen bara ett spel för gallerierna?
Låt mig gå in på några aspekter i detalj.
När det gäller de nya förordningarna har Prodikommissionen utarbetat, förhandlat fram och introducerat två centrala förvaltningsförordningar.
Den första är personalförordningen.
Under ledning av Neil Kinnock och hans medarbetare och efter fyra års intensivt arbete antogs till slut detta förslag slutgiltigt av rådet i mars.
Vi har nu en i grunden ny och resultatinriktad personalförordning för de offentliga tjänsterna i samtliga EU-institutioner.
Jag vill också göra er uppmärksamma på några nyordningar som nu har introducerats, exempelvis regelbunden rotation för äldre tjänstemän och tjänstemän på utsatta poster.
Sedan har vi den nya budgetförordningen.
Jag hoppas att ni för en liten stund låter mig dröja kvar vid denna landvinning, med ett visst mått av stolthet, eftersom den nya budgetförordningen har utarbetats på två och ett halvt år.
Den förra budgetförordningen var tjugofem år gammal.
Det gläder mig att vi – det vill säga kommissionen, parlamentet, alla medlemsstater och revisionsrätten – tillsammans har uppnått detta.
Det är ett enastående arbete som uträttats av parlamentets budgetutskott och av Ekofinrådet.
Vi har nu en ny struktur för ekonomisk förvaltning, ett genomblickbart rättsligt ramverk för finansiellt stöd och offentlig upphandling, tydliga definitioner av de ekonomiska aktörernas ansvar, samt när så krävs sanktioner.
Självklart blev jag särskilt glad över berömmet från Transparency International.
Allt detta sammantaget gör budgetförordningen till en stor framgång.
När det gäller förvaltningen och kontrollstrukturerna var det nödvändigt att modernisera strukturer som i vissa fall gick tillbaka till den tid då EU-institutionerna grundades.
När det gäller ekonomisk förvaltning hade vi central kontroll över betalningsåtaganden och utbetalningar.
Detta var ett arv från en tid då budgeten fortfarande var liten och av underordnad betydelse.
Den stora svagheten i detta system var att ansvaret överfördes från det generaldirektorat som förvaltade anslagen till ett centraliserat finanskontrollsystem.
Det var hög tid att ändra på denna modell.
Vi har nu till slut infört en ansvarsfördelning som säkerställer en korrekt och effektiv ekonomisk förvaltning även på EU-nivå, i linje med de mekanismer som brukar anses som självklara på regeringsnivå i medlemsstaterna.
Enligt detta nya system vilar ansvaret för en sund och effektiv ekonomisk förvaltning på dem som förvaltar dessa medel.
Generaldirektören och de tjänstemän som beviljar anslagen bär nu det fulla ansvaret för att se till att lämpliga finansiella system har inrättats inom deras respektive generaldirektorat.
Som en följd härav kräver decentraliseringsprocessen givetvis även att man antar enhetliga normer för ekonomisk förvaltning, och det är det vi har gjort.
I slutet av 2003 hade generaldirektoraten uppfyllt 90 procent av dessa normer.
Även denna uppgift – att fastställa enhetliga normer för ekonomisk förvaltning – var faktiskt långt ifrån någon lätt sak, utan något av en kulturrevolution i vår internationella organisation.
Nu måste varje generaldirektör utarbeta en årlig verksamhetsberättelse där man redogör för förvaltningen av de resurser man ansvarar för.
Generaldirektören måste också lämna en försäkran där han lyfter fram alla de svagheter han är medveten om inom sitt särskilda ansvarsområde med uppgift om de aktuella stödåtgärder som har vidtagits eller planeras.
Dessa rapporter skall lämnas in till parlamentet och kan även läsas av allmänheten via Internet.
Ge mig gärna andra sådana exempel på insyn – om det finns några.
Kommissionens hantering av Eurostataffären är också ett exempel på insyn.
Var annars skulle ett verkställande organ så samvetsgrant ha undersökt, avslöjat och dragit slutsatser av misstag som gjordes innan det tillträdde?
Prodikommissionen vidtog åtgärder så snart problemens omfattning blev känd, vilket min kollega från kommissionen redan har förklarat på nytt i dag.
Självklart var detta en riskabel process i politiskt hänseende, men kommissionens ledord var och förblir ” nolltolerans mot bedrägerier ”.
Detta ledord garanterar inte att bedrägerier inte kommer att förekomma.
Men det garanterar att ingenting – absolut ingenting – kommer att sopas under mattan.
Utredningar kommer i stället att inledas och åtgärder att vidtas.
Prodikommissionen har tagit detta ansvar.
Två avdelningar har spelat en avgörande roll för att hantera Eurostataffärens efterdyningar.
Den första är den interna revisionstjänsten, som inrättades 2000 och som redan från början var ansvarig inför kommissionens vice ordförande, något som understryker denna uppgifts stora betydelse.
För det andra har vi OLAF, den europeiska bedrägeribekämpningsbyrån, vars främsta uppgift är att avslöja bedrägerier och oegentligheter inom och utanför institutionerna genom administrativa utredningar.
Trots alla initiala svårigheter – och vi erkänner att det har funnits sådana – är OLAF en effektiv bedrägeribekämpningsmekanism.
Sist men inte minst vill jag även nämna översynen av systemet för redovisning och ekonomisk rapportering som en central del i denna reform, även om jag kan diskutera detta mycket mer ingående i de kvartalsrapporter som jag lämnar in till er.
Detta är en viktig del av våra moderniseringsåtgärder.
Att modernisera redovisningssystemet kommer att leda till betydande förbättringar – införandet av periodiserad redovisning, antagandet av ekonomiska rapporter i linje med internationella standarder och användningen av ett integrerat system för att ta fram alla redovisningsdata.
Under de senaste 15 månaderna av detta projekt har ett mycket omfattande arbete uträttats, precis som Juan José Bayona de Perogordo och även Ole B. Sørensen och andra utskottsledamöter själva har sett.
Vi är på väg att uppfylla de hårda krav som fastställs i budgetförordningen för 2005 – i själva verket innan 2004 är till ända.
Låt mig vara mycket tydlig även på denna punkt.
Denna moderniseringsstrategi stakar ut kommissionens stegvisa uppfyllande av de mest uppdaterade redovisningsstandarder för offentlig verksamhet som finns.
Många av dessa åtgärder som antagits av kommissionen bygger på förslag och krav från parlamentet, särskilt från budgetkontrollutskottet.
Hundratals personer har medverkat i arbetet med denna reform, tjänstemän vid kommissionen, parlamentsledamöter och personal från revisionsrätten och rådet.
Juan José Bayona de Perogordos betänkande visar hur omfattande denna reform har varit.
Återstår då inget att göra?
Jo, förvisso.
Även detta framgår av Bayona de Perogordo-betänkandet.
Den föreslagna ändringen av OLAF-förordningen är bara ett exempel – som nu förelagts oss – men framför allt vill jag nämna förslaget om att inrätta en europeisk offentlig åklagare som skall skydda EU: s finansiella intressen.
Detta förslag bör verkligen få en chans att genomföras.
På grundval av den nya konstitutionen för Europa bör det bli möjligt att inrätta en europeisk åklagarmyndighet, och om detta någonsin sker kommer vi till stor del att ha Diemut Theatos arbete att tacka för detta.
Fru Theato!
Ni har bedrivit ett oförtröttligt och skickligt lobbyarbete för att denna tjänst skall inrättas, och ni har också på ett mer övergripande plan lämnat varaktiga avtryck i Europaparlamentets arbete på budgetkontrollens område.
Ert namn har faktiskt blivit synonymt med parlamentets kontroll över budgeten på EU-nivå.
Jag vill rikta ett varmt tack till er från kommissionen, men även från mig själv personligen, för ert kritiskt sinnade men mycket positiva samarbete.
Prodikommissionen var den första europeiska kommission som gick med på att tillmäta kommissionens förvaltning och administrativa uppgifter samma värde som dess idémässiga och förhandlingsrelaterade dagordning.
Genom sitt utpräglat aktiva förhållningssätt och med parlamentet, revisionsrätten och rådet som pådrivande krafter har kommissionen skapat en förvaltningsmodell som rustar kommissionen för 2000-talets utmaningar.
Denna förvaltningsmodell kommer att få visa vad den går för i en union med 25, 27 eller fler medlemsstater, med 20 eller fler officiella språk och med en rad av ständigt nya uppgifter och utgifter som tilldelas unionen.
Jag är övertygad om att det reformarbete som kommissionen har uträttat har skapat sunda förutsättningar för denna process, och jag vill avsluta med att rikta ett varmt tack till Europaparlamentet för dess oförtröttliga stöd i detta sammanhang.
