# ID: svediakorp-gov447505
# author: Staes (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 453
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, ärade parlamentsledamöter!
Jag är i dag ställföreträdare för Heide Rühle, den verkliga föredraganden, som tyvärr inte har möjlighet att själv lägga fram sitt betänkande.
Jag vill instämma i Jan Mulders ord och även jag tacka Michaele Schreyer för den hängivenhet hon visat under de gångna fem åren och för hennes öppenhjärtliga sätt att ge sig in i debatten.
Även om vi hör till samma politiska familj har vi inte alltid varit överens.
Vi har ibland intagit olika ståndpunkter, men jag har alltid tyckt att vi har kunnat samarbeta med alla i parlamentet på ett mycket värdefullt sätt.
Jag vill särskilt tacka Michaele Schreyer för detta.
Bara några få dagar före utvidgningen diskuterar vi här genomförandet av budgeten för Europeiska kol- och stålgemenskapen för det budgetår som löper ut den 23 juli 2002.
Låt oss fritt och uppriktigt säga att Europeiska kol- och stålgemenskapen var det första konkreta samarbetet i Europa mellan länder som vid tre tillfällen under de gångna sextio åren hade utkämpat blodiga krig med varandra.
Krig som orsakade stort mänskligt lidande och miljontals döda helt i onödan.
Berättelserna om min egen farfar, när han som ung och nygift slet ont i skyttegravarna vid IJzer nära Ypres under första världskriget 1914 – 1918 och berättelserna i min familj om vad som hände honom gjorde alltid starkt intryck på mig.
De gjorde mig till en hängiven pacifist, en hängiven anhängare av den flamländska rörelsen och till en hängiven europé.
Samarbetet mellan Frankrike och Tyskland började med samarbetet inom den tidens två stora industrisektorer, nämligen kol och stål, vilket senare vidareutvecklades till ett ekonomiskt samarbete och en gemensam europeisk jordbrukspolitik.
Allt som allt har detta samarbete gjort att vi här i Europeiska unionen har levt i fred i sextio års tid.
Jag tycker att detta än en gång med eftertryck måste betonas, särskilt så här i början av valkampanjen inför Europavalet den 10 och 13 juni.
Det betänkande av Heidi Rühle som vi i dag skall behandla är inte kontroversiellt.
Inga ändringsförslag har heller ingetts.
I betänkandet uttrycks en välförtjänt respekt för kraften hos alla dem som inrättade och formade kol- och stålgemenskapen och därmed på ett högst konkret sätt bidrog till enandet av Europa.
Kol- och stålgemenskapen håller nu på att upplösas efter att ha funnits i femtio år.
I Rühlebetänkandet visas tydligt vilka åtgärder kommissionen och revisionsrätten fortfarande måste vidta under kommande månader och år.
Herr kommissionär!
Parlamentet räknar med att detta kommer att ske ytterst samvetsgrant, vilket även kommer att framgå av omröstningen i morgon eftermiddag.
