# ID: svediakorp-gov447504
# author: Mulder (ELDR ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 753
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Man vet aldrig vad som händer i politiken, men som läget ser ut just nu kan detta mycket väl vara sista gången Michaele Schreyer deltar i denna debatt som budgetkommissionär.
Jag vill därför tacka henne för den öppenhet hon har visat parlamentet under årens lopp.
När det gäller den roll jag har fått som föredragande för de decentraliserade organen kan jag bara säga att det inte finns någon anledning att inte bevilja organen ansvarsfrihet, utifrån de kunskaper jag har.
Det betyder givetvis inte att det inte behöver göras några förbättringar.
Förra året noterade vi ett antal frågor rörande dessa organ som vi troligen kommer att behöva titta närmare på.
För det första har vi frågan om personalpolitiken inom organen.
Vi skulle över lag vilja se större öppenhet.
Hur rekryteras folk och hur befordras de?
Det finns tecken på att detta sker på ett annat sätt än vid kommissionen, trots att dessa personer så snart de blir tjänstemän inom ett decentraliserat organ har samma rättigheter och skyldigheter som de tjänstemän som arbetar inom kommissionen.
Vi menar att man så långt som möjligt bör utjämna skillnaderna.
Vi anser också att OLAF har fulla befogenheter att ingripa vid alla eventuella problem med de decentraliserade organen.
Slutligen anser vi att kommissionens interna revisionstjänst måste vara mer uppmärksam på vad som händer inom organen.
Hittills har OLAF inte haft tid eller inte känt sig kallad att ingripa.
Vi anser att man i fortsättningen måste göra detta.
Inom några organ som har egna inkomster finns ett problem som handlar om att saldot från ett budgetår förs in som intäkt i budgeten för det efterföljande året.
Organen kan ha sina egna inkomster, men enligt bestämmelserna i budgetförordningen får de inte använda dessa inkomster i nästa års budget.
För ett av organen, det som ligger i London, har man hittat en lösning.
Vi anser att samma lösning bör kunna tillämpas på övriga organ.
Som en generell regel vill vi också uppmuntra organen att när så är möjligt skapa fler egna inkomster, så att de belastar budgeten mindre.
Jag skulle också verkligen vilja säga något om de andra organen, men då som enskild person och alltså inte som föredragande.
Vi stöder Juan José Bayona de Perogordo i hans beslut att bevilja kommissionen ansvarsfrihet.
Jag kan mer eller mindre upprepa kommentarerna från förra året och åren dessförinnan.
Det är fortfarande ytterst otillfredsställande att det saknas en positiv revisionsförklaring från revisionsrätten.
Man måste göra allt för att få fram en sådan.
Vi kan bara dra slutsatsen att det i detta läge inte skulle vara till någon som helst nytta att vägra ansvarsfrihet, eftersom de politiska konsekvenserna i dagsläget inte skulle gagna Europa.
Och så några ord om Eurostataffären.
Vi har under eftermiddagen fått en förklaring från kommissionen.
Vad mig beträffar är denna förklaring inte nog.
I denna förklaring säger kommissionen ingenting om själva kärnfrågan, nämligen den politiska ansvarigheten.
När Romano Prodi tog upp frågan om sin ställning som kommissionens ordförande hörde vi honom säga att politisk ansvarighet skulle utkrävas.
Vi anser att kommissionens tolkning av detta är urvattnad.
En kommissionär är ansvarig för den uppgift som tilldelats honom eller henne och bör också ställas till svars för detta.
Om något går fel måste han eller hon ta ansvar för det.
Vi tycker att det är synd att man för tre månader sedan antog ett ändringsförslag som ingavs av liberalerna med endast en rösts övervikt, till svar på Kasakas uppföljningsbetänkande om ansvarsfrihet 2001.
I detta ändringsförslag sade vi att det var beklagligt att kommissionär Pedro Solbes Mira inte från första början tog på sig det politiska ansvaret.
Helt klart råder en annan stämning i parlamentet nu när vi ser de många ändringsförslag som ingivits till Bayona de Perogordo-betänkandet.
Allt jag säger är att det inte fanns lika mycket motstånd från de stora partigrupperna i parlamentet för två eller tre månader som nu.
Med tanke på utfrågningarna av den nya kommissionen i slutet av året måste en av de viktigaste frågor som vi bör lyfta fram vara vilket individuellt ansvar kommissionärerna har för genomförandet av budgeten.
Om vi gör varje enskild tjänsteman vid kommissionen ansvarig för hans eller hennes eget arbetsområde, bör detta när allt kommer omkring även gälla kommissionärerna.
