# ID: svediakorp-gov447487
# author: Bolkestein, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 217
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – De frågor som ställts av Reino Paasilinna kan inte bli föremål för ett initiativ från kommissionen som bygger på de grundläggande friheterna på den inre marknaden så som avses i artiklarna 43 och 49 i fördraget, eftersom syftet med dessa bestämmelser är att reglera gränsöverskridande situationer.
De kan inte användas för att reglera renodlat interna situationer inom medlemsstaterna.
Syftet med befintliga gemenskapsinstrument med stöd i fördraget är, som sagt, att säkerställa en viss jämvikt mellan ekonomiska aktörer.
De kan därför direkt påverka media, men då som en ekonomisk faktor.
Dessa instrument påverkar inte media i form av en informationskanal till medborgarna eller i så fall mycket indirekt.
I koncentrationsförordningen, t.ex., uppdrar man åt kommissionen att avgöra om mediekoncentrationer på gemenskapsnivå är förenliga med den gemensamma marknaden eller inte.
Förordningen om samgående möjliggör på så sätt för kommissionen att säkra en konkurrenskraftig mediemarknad och endast indirekt skydda mångfald inom media.
Man bör dessutom komma ihåg att kommissionen är för att artikel 11.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna förs in i förslaget till konstitution, där det slås fast att unionen skall respektera frihet och mångfald inom media.
Detta är ju dock, som vi alla vet, ännu inte lag.
