# ID: svediakorp-gov447424
# author: Stauner (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 695
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill göra följande kommentarer till mitt betänkande om ansvarsfrihet för de andra institutionerna.
Som Jonas Sjöstedt redan har påpekat har rådet, till skillnad från de andra institutionerna, i stor utsträckning undandragit sig kontroll och samarbete med parlamentet.
Vi kan inte acceptera den här situationen.
Den kan heller inte rättfärdigas av historiska skäl eller som någon sorts ” gentlemen ' s agreement ”.
Därför har vi i mitt betänkande begärt svar senast den 1 juli 2004 på de frågor i vårt frågeformulär som ännu inte har besvarats.
De löneförmåner som blir följden av det system med ” korrigeringskoefficienter ” som domstolens och revisionsrättens ledamöter tilldelar sig själva måste fördömas.
Medan kommissionen var tillräckligt förståndig, åtminstone i detta fall, för att upphäva denna olagliga praxis för sina ledamöter från den 1 januari 2003, har domstolen återinfört dessa löneförmåner retroaktivt på grundval av ett internt förvaltningsbeslut.
Detta kan inte betraktas som en del av domstolens rättskipning, vilket innebär att dessa utbetalningar fortfarande är olagliga.
Denna grova kränkning av grundläggande rättsprinciper är särskilt beklaglig då den begås av gemenskapsrättens högsta väktare, det vill säga EG-domstolen.
Domstolen borde föregå med gott exempel och vara synnerligen samvetsgrann med hur den sköter sina inre angelägenheter.
Detsamma gäller för de regler som gör det möjligt för domstolens och revisionsrättens ledamöter att använda tjänstebilar för privat bruk i en fullständigt orimlig omfattning.
Eftersom domstolen och – i dess släptåg – revisionsrätten beklagligtvis inte har fogat sig efter detta kräver vi att alla överföringar av medel till domstolen och revisionsrätten skall skjutas upp tills de har upphört med detta.
Endast under dessa förhållanden kan jag uppriktigt försvara min rekommendation att dessa två institutioner bör beviljas ansvarsfrihet.
Jag skall inte heller sticka under stol med att det, som redan nämnts, än en gång har uppstått problem med ekonomisk förvaltning och personal vid Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.
Jag anser dock att båda institutionerna har visat utskottet att de är på rätt spår och att de, i viss utsträckning, fortfarande försöker lösa gamla problem.
Jag anser dock att ansvarsfrihet kan beviljas i dessa fall.
Jag vill göra en positiv kommentar om Mulderbetänkandet om byråerna.
Vi har nu tolv byråer.
Det är en hel del och antalet kommer troligen att öka ytterligare i överensstämmelse med politiska mål.
Jag anser emellertid att så länge som vi framgångsrikt lyckas undvika dubbelarbete och klarar att fastställa lämpliga prioriteringar, så kommer dessa byråer att visa sig vara effektivare än kommissionen, som är en mastodontbyråkrati.
Cheferna för de elva byråerna är högt kvalificerade och har visat att de tar ansvar för sin byrå.
Jag vill ge det ett erkännande.
Jag kan verkligen inte säga detsamma om kommissionens ledamöter, och byråerna utgör i det avseendet en välgörande skillnad.
Efter Eurostatskandalen, avskedandet av chefsrevisorn och avslöjandet att den här kommissionen har använt sig av ett fullständigt undermåligt redovisningssystem för att sköta – eller kanske borde jag säga missköta – en budget på omkring 100 miljarder euro, så kommer jag inte att rösta för ansvarsfrihet för kommissionen.
I sina kommentarer om Eurostat för en liten stund sedan sade kommissionär Franz Fischler absolut inte någonting som vi inte redan kände till.
Jag skulle önska att den ansvarige kommissionsledamoten ville förklara för oss varför kommissionens uttalande framfördes av jordbrukskommissionären – har ni kommit fram till att även Eurostat är ett jordbruksproblem eller fanns det någon annan orsak?
Jag är övertygad om att ni kan upplysa oss.
Bedrägeribekämpning måste naturligtvis fortsätta att vara ett prioriterat område.
Bayona de Perogordo-betänkandet innehåller ett antal punkter i denna fråga.
Jag anser att kommissionen bör gå mycket försiktigt tillväga när den ändrar OLAF-förordningen.
I punkt 90 i vår värderade kollega Bayona de Perogordos betänkande har vi därför klargjort ett antal punkter för att garantera att OLAF även i framtiden skall kunna agera självständigt, fokusera på internundersökningar och att de berörda personernas rättigheter skyddas.
