# ID: svediakorp-gov447422
# author: Sjöstedt (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,167
# sentences: 53
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag har skrivit betänkandet som handlar om ansvarsfriheten för Europeiska utvecklingsfonden.
När vi har diskuterat detta i utskottet har vi varit mycket eniga i vår analys av utvecklingen i Europeiska utvecklingsfonden och också varit mycket eniga när vi fattat vårt beslut om betänkandet.
Jag har också haft ett mycket gott samarbete med kommissionen och revisionsrätten, och jag skulle vilja tacka de institutionerna för det.
När man ser på revisionsrättens förklaring om Europeiska utvecklingsfonden kan man säga att man godkänner utgifterna, men bara nästan.
När det gäller det direkta budgetstödet, som år 2002 utgjorde ungefär en fjärdedel av stödet, är man nämligen inte beredd att ge grönt ljus.
Detta är viktigt därför att alla planer tyder på att alltmer av biståndet i framtiden kommer att ges som direkt budgetstöd.
Om dessa medel används korrekt och om vi skall ha en möjlighet att överblicka om medlen används korrekt eller inte måste vi ha en helt annan kvalitet av kontrollen över budgeten och av budgetuppföljningen i de mottagande AVS-länderna.
Här återstår fortfarande en hel del arbete för kommissionen innan man kan ge oss denna redovisning på ett riktigt sätt.
Detta är en nyckel i den framtida revisionen av Europeiska utvecklingsfonden.
Revisionsrätten är också mycket kritisk när det gäller den årliga förklaringen från generaldirektören i det ansvariga generaldirektoratet.
Revisionsrätten anser att han inte kunde göra den på grund av den information som han hade.
Detta är en kritik som kommissionen bör ta till sig, och min slutsats är att den är mycket allvarlig.
Det tyder på att kontrollsystemet fortfarande inte fungerar bra nog.
När vi har frågat kommissionen om konkreta rapporter som utvärderar olika projekt i olika AVS-länder så har det tagit mycket lång tid att få fram dessa rapporter.
Det bekräftar en hel del av de farhågor vi hade under det här arbetet, nämligen att högkvarteret i Bryssel inte har tillräcklig överblick över arbetet i delegationerna.
Om man inte har rapporterna och inte kan ge dem till oss, trots att de finns på listorna, är det svårt att tänka sig att man har en ordentlig uppföljning på plats.
Vi anser att detta är något som budgetkontrollutskottet måste fortsätta att granska och se på nästa år.
Som helhet rekommenderar vi ansvarsfrihet för Europeiska utvecklingsfonden.
Jag vill också säga något om de andra betänkandena, som till stor del också är mer kontroversiella än mitt eget i denna debatt, framförallt Michiel van Hultens och Gabriele Stauners betänkanden.
Jag och GUE / NGL-gruppen kommer inte att rösta för ansvarsfrihet för rådet eller för Regionkommittén, och vi anser att omröstningarna om ansvarsfriheten för dessa två institutionerna borde ha skjutits upp.
När det gäller rådet handlar det framförallt om dess attityd och ovilja att samarbeta med parlamentet.
Rådet har fått ett schema, en rad frågor, tillsänt som man i praktiken vägrar att svara på.
Dessa anmodanden om att få svar på frågorna är faktiskt helt i överensstämmelse med den finansförordning som finns.
Rådet hänvisar i stället till en sorts från 1970-talet, som är helt föråldrat.
I stället har ministerrådet på nåder valt att svara på vissa utvalda frågor till några utvalda medlemmar, och detta är till intet förpliktigande och bakom stängda dörrar.
Jag menar att detta är helt emot andan med hela denna process om ansvarsfrihet, som bör vara öppen och genomskådlig.
Vi kan inte heller rösta för ansvarsfrihet när det gäller Regionkommittén.
Redan för ett år sedan slogs det larm om mycket allvarliga missförhållanden i Regionkommittén, inte minst i fråga om resor och en hel del andra punkter.
Det är helt uppenbart att man ännu inte tagit itu med detta på allvar i Regionkommittén – tvärtom.
Kommittén avvisar fortfarande flera av de viktigaste slutsatserna som OLAF har kommit fram till i sin undersökning.
Så som OLAF förväntade sig har man inte satt i gång de disciplinära processer som man borde ha gjort.
Det är helt uppenbart att den finansinspektör som slog larm om missförhållandena har behandlats dåligt och inte fått den ursäkt som han egentligen borde ha fått, för han har agerat helt i enlighet med sitt uppdrag.
När det gäller van Hultens betänkande anser vi att det är ett mycket gott arbete.
Det är av hög kvalitet, är grundligt gjort och är mycket konkret.
När det gäller parlamentet självt så är det dags att trycka på för att avskaffa sammanträdena i Strasbourg.
Det finns ingen ursäkt ur ett budgetkontrollperspektiv att använda snart 200 miljoner euro extra per år för att pendla mellan Bryssel och Strasbourg.
Det är nu, innan regeringskonferensen avslutas, som det är dags att föra fram denna ståndpunkt och vi har den möjligheten i morgon.
Frågan om ersättningar till ledamöterna i parlamentet kommer att bli en fråga i denna valrörelse vare sig vi vill det eller inte, men parlamentet har sig självt att skylla.
Det är omöjligt att motivera för mannen på gatan att vi har de olika ersättningssystem vi har och att vi själva har beviljat oss dem.
Vi måste i stället få ett nytt system för ersättningar och löner som går att rättfärdiga och som är transparent.
Jag har därför tillsammans med Freddy Blak från GUE / NGL-gruppen lagt fram några ändringsförslag som skall rensa upp i förmånssystemet.
Det gäller inte minst att vi anser att man skall få reseersättning efter faktiska kostnader och inte på grund av hur många kilometer man åker.
Vi tycker också att man bör se över den ordning som finns för taxiresor.
Vi har ” gratis ” bilar i parlamentet och då finns det ingen anledning att också ha ett system för att man skall få ersättning för taxiresor, utan de kan man i så fall betala själv ur traktamentet.
Vi har också lagt fram några förslag som skall strama upp systemet för när man kan få de dagliga traktamentena så att det är hårdare kopplat till de möten som man faktiskt deltar i.
Till sist vill jag kommentera Eurostataffären och även kommissionens uttalande, även om kommissionen verkar vara på väg härifrån.
Jag menar att bevisen är överväldigande då det slogs larm om missförhållandena i Eurostat långt innan kommissionen valde att agera.
Det slogs larm via parlamentet och den interna revisionen, men kommissionen agerade alltför sent.
Frågan här gäller politiskt ansvar.
I begynnelsen av kommissionens mandatperiod underströk ordföranden att man skulle kräva politiskt ansvar av enskilda kommissionsledamöter och nu när man befinner sig i en situation då man borde har gjort det så säger man att det inte behövs.
Det är en stor besvikelse med tanke på de ambitioner som kommissionen hade när den tillträdde.
Vi menar att det inte är bra nog.
