# ID: svediakorp-gov447379
# author: Fischler, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 824
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Som ni vet har min kollega Michel Barnier utsetts till utrikesminister i Frankrike och har därför lämnat kommissionen.
Tills en efterträdare utses har ordförande Romano Prodi bett mig att ta hand om struktur- och regionalpolitiken.
Jag välkomnar därför detta tillfälle att debattera principerna i framtidens politik för EU: s ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning, med anledning av Konstantinos Hatzidakis betänkande.
Låt mig också tacka er, Konstantinos Hatzidakis, för ert intressanta betänkande.
Den tredje rapporten om ekonomisk och social sammanhållning antogs av kommissionen den 18 februari.
Samma dag lade Michel Barnier fram rapporten för parlamentet.
Tidpunkten bör ses mot bakgrund av förslaget till budgetplan, vilket vi också antog i februari, innan sammanhållningsrapporten offentliggjordes.
Kommissionen uppmanar till ett nytt partnerskap för sammanhållning.
Det måste vara vår gemensamma vilja att inte endast bygga ett EU grundat på den gemensamma marknaden, utan också att bygga upp ett EU som präglas både av starkare konkurrensfördelar och av mer solidaritet, ett EU med större förmåga att uppnå målen från Lissabon och Göteborg, dvs. hållbar utveckling och en kunskapsbaserad ekonomi.
Den förestående utvidgningen den 1 maj – då många ekonomiskt svaga regioner kommer att integreras med Europeiska unionen – gör det än mer angeläget och ännu viktigare att EU bedriver en gedigen politik för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.
Kommissionen har envist arbetat för att så långt som möjligt tillmötesgå önskemålen från olika EU-institutioner och regionala och lokala myndigheter i sina förslag för nästa planeringsperiod, 2007 – 2013.
Rapporten speglar med andra ord inte idéerna hos en enskild kommissionsledamot, utan den är frukten av en omfattande och bred debatt, där även Europaparlamentet har gett viktiga bidrag.
Jag syftar framför allt på de två betydelsefulla betänkandena av Emmanouil Mastorakis och José Javier Pómes Ruiz som ni antog i september 2003 och som Konstantinos Hatzidakis uttryckligen hänvisar till i sitt betänkande.
Debatten om hur långt vår sammanhållningspolitik bör sträcka sig har dessutom bara inletts, särskilt debatten bland finansministrar och stats- eller regeringschefer.
Eftersom dessa överläggningar utan tvekan kommer att bli svåra ger ert betänkande i dag ett värdefullt stöd för den slags ambitiösa sammanhållningspolitik som också kommissionen föreslår.
Hur specifika är våra förslag?
För det första anges ett konvergensmål för de regioner vars BNP per capita ligger under 75 procent av EU-snittet.
För det andra bör hänsyn tas till de särskilda förhållandena i regioner som drabbas av den så kallade statistiska effekten, som uteslutande beror på utvidgningen.
För det tredje bör Sammanhållningsfonden införlivas med dessa båda åtgärder.
För det fjärde bör ett nytt mål införas för utveckling av regional konkurrenskraft och sysselsättning.
Det femte och sista förslaget är att åtgärderna för främjande av interregionalt samarbete omstruktureras på grundval av våra erfarenheter av Interreg.
Allmänt sett kan jag dock bara instämma i föredragandens krav på en genomgripande förenkling av Sammanhållningsfondens administration.
Också på denna punkt har vi redan utarbetat konkreta förslag, som vi planerar att utforma som rättsakt i juli.
Detta gäller alla områden, inte bara de som Michel Barnier ansvarat för.
När det till exempel gäller landsbygdens utveckling, som jag ansvarar för, vill vi också göra en del rationaliseringar.
Vi kommer först och främst att verka för att det inrättas en enda fond för landsbygdens utveckling, där alla befintliga resurser samlas.
För det andra bör det finnas en enda förordning där alla åtgärder för utveckling av landsbygdsområden definieras.
Och för det tredje bör landsbygdens utveckling få en rättmätig prioritering i budgetplanen.
Detsamma gäller min f.d. kollega Anna Diamantopoulous ansvarsområde och de frågor som Michel Barnier hittills har ansvarat för.
Vi har nått så långt att målet nu är att utveckla ett enhetligt instrument för planering och finansiering av program med ett lämpligt antal gemensamma kontrollmekanismer.
Jag anser att det skulle vara ett stort framsteg.
Jag håller också med Konstantinos Hatzidakis om att 0,41 procent av EU: s BNP – 0,45 procent om vi inkluderar resurserna för landsbygdens utveckling – egentligen bör ses som ett minimum för en effektiv sammanhållningspolitik.
Konstantinos Hatzidakis uttrycker även vissa farhågor och bekymmer i sitt betänkande.
Vissa av dem har att göra med den komplicerade frågan om definitionen av sammanhållningspolitiken och systemet med regionalt riktade statsstöd, något han tog upp i sitt inlägg.
Jag har också ett personligt intresse för frågan om hur landsbygdsutveckling kan bidra till en politik för utjämnande regional planering.
Kammaren kan vara säker på att vi kommer att fortsätta att fokusera på nödvändiga åtgärder i sin helhet och att vi, som jag påpekat, kommer att arbeta på specifika förslag för en förordning som vi kommer att kunna lägga fram för parlamentet under juli månad.
