# ID: svediakorp-gov447360
# author: Wynn (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 822
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
När jag först kom in och såg mig omkring trodde jag faktiskt att folk hade kommit hit just för den här debatten, men sedan insåg jag att den tidigare kommissionären Michel Barnier just skulle hålla sitt tal!
Framför sig har parlamentsledamöterna inte bara ett betänkande från budgetutskottet, utan ett betänkande där man även har försökt att ta hänsyn till åsikter från de andra utskotten.
I detta arbete har vi försökt att ta med åtminstone tre eller fyra av de prioriterade frågor som de anser vara viktigast, och sedan, i punkt 31, uppmana kommissionen och rådet att åtminstone se över alla bilagorna för att få en känsla för vad de andra utskotten försöker att göra.
Jag säger detta eftersom jag fick ett brev från en av mina ordförandekolleger där denne faktiskt klagar på detta förfarande, men vi ansåg att det var ett rättvist förfarande där alla fick chansen att säga vad de tyckte.
Syftet med betänkandet är inte att ge konkreta förslag utan att ange riktlinjer för nästa parlament.
Tanken är att vi i det nuvarande parlamentet inte skall göra något definitivt, utan att vi skall ge en åsikt om hur vi anser att förhandlingarna skall äga rum i nästa parlament.
Mitt uppdrag som föredragande för det här betänkandet, snarare än ordförande, är att försvara budgetutskottets ståndpunkt.
Därför är jag inte här för att rekommendera att något av de 22 ändringsförslag vi har framför oss godtas, även om jag anser att ändringsförslagen 3 och 5 är till hjälp när det gäller formuleringen.
Jag överlåter denna typ av beslut till min politiska grupp.
Jag fascineras över ändringsförslagen från mina brittiska konservativa kolleger, t.ex.
Philip Charles Bradbourn och andra, framför allt ändringsförslagen 17, 18 och 19.
I ändringsförslagen 17 och 18 föreslås att högst 1 procent av BNI ges till EU-budgeten och ändringsförslag 19 handlar om nationalisering av strukturfonderna.
Som brittisk medlem av Labourpartiet är jag mycket positiv till mina konservativa kollegers inställning och till att de nu godkänner Gordon Browns förslag.
Jag är säker på att detta kommer glädja honom mycket!
Jag är fortfarande konfunderad när det gäller ändringsförslagen 20 och 21, men jag kommer att tala med Philip Charles Bradbourn om detta senare.
Även om jag är positiv till ändringsförslagen i egenskap av brittisk ledamot i Labourpartiet, är jag inte här i egenskap av brittisk ledamot i Labourpartiet utan i egenskap av föredragande för budgetutskottet och jag kan därför inte stödja förslagen.
Som jag nämnde föreslås det i ändringsförslagen 17 och 18 att högst 1 procent BNI avsätts till egna resurser.
Jag föredrar den återstående delen av punkt 17, där det anges att vi bör utvärdera våra politiska prioriteringar och deras behov.
Först därefter bör parlamentet bestämma nivån för egna resurser.
När ordförande Prodi för första gången lade fram kommissionens förslag påpekade jag att mellan åren 1988 och 2002, enligt den befintliga budgetplanen, så hade de utbetalade beloppen verkligen ett genomsnitt på 1 procent av BNP.
Om genomsnittet är 1 procent har det naturligtvis förekommit tillfällen då 1 procent har överskridits.
Om ni läser punkterna 10, 11 och 12 i betänkandet ser ni att det faktiskt står att vi bör se över prioriteringarna och sedan besluta vad det övergripande genomsnittet bör vara.
Det kan mycket väl vara så att vi, efter att ha gjort en utvärdering och sett över de politiska prioriteringarna, hamnar på 1 procent av BNI.
Enligt punkt 19 kan siffran bli högre, men om vi betraktar detta förnuftigt och pragmatiskt kan vi hamna på vilken siffra som helst och 1 procent kan inte uteslutas.
Detta är emellertid inte ett beslut för det nuvarande parlamentet, utan för det nya, detsamma gäller tidsramen.
Anledningen till detta är att vi skall kunna garantera att de nya parlamentsledamöterna från de tio nya medlemsstaterna får delta, liksom de tio nya kommissionärerna.
Som jag nämnde tidigare är inte syftet med detta betänkande att fatta beslut utan att göra det möjligt för det nya parlamentet att göra det och samtidigt tillsammans med den nya kommissionen och rådet åtminstone överväga det vi säger.
För att upprepa något annat som jag nämnde under den första debatten i denna fråga vill jag påminna rådet om att det interinstitutionella avtalet endast är interinstitutionellt så länge institutionerna behåller det mellan sig.
Med andra ord är parlamentets roll i detta mycket viktig.
Parlamentet har ingen biroll i processen.
Parlamentet har en huvudroll och jag hoppas att de andra institutionerna inser detta.
Det här är förmodligen sista gången jag talar inför detta parlament i egenskap av ordförande för budgetutskottet.
Jag vill gärna framhålla att det har varit ett fantastiskt privilegium och arbete.
