# ID: svediakorp-gov447314
# author: Bordes & Laguiller (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 176
# sentences: 5
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Vi röstade för detta betänkande, trots att man i motiveringen anger att de sociala trygghetssystemen i respektive medlemsstat bör samordnas och inte harmoniseras, framför allt inte uppifrån och ned.
En samordning ger vissa typer av anställda, särskilt gränsarbetstagare, åtminstone möjlighet att känna till sina rättigheter när det gäller sjukvård, arbetslöshetsersättning eller pensioner, vilket inte är fallet just nu, några få bilaterala avtal undantagna.
Om Europeiska unionen ville göra framsteg inom området för sociala rättigheter, borde den införa ett enda socialt trygghetssystem som gav alla övriga stater de mest arbetstagarvänliga lagstiftningsaspekterna från de mest framstående länderna på detta område.
Den rådande trenden är emellertid att varje stat skär ned i sina sociala trygghetssystem, vilket resulterar i att de arbetande klassernas tillgång till lämplig omsorg begränsas.
Europaparlamentet erkänner sin frivilliga maktlöshet genom att meddela – vilket görs i denna text – att det kan ” förstå medlemsstaternas vilja att behålla total kontroll över sina sociala trygghetssystem, inte minst av budgetskäl ”.
