# ID: svediakorp-gov447227
# author: Costa, Paolo (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 350
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr Cocilovo!
Förr eller senare kommer också Europeiska unionen att lyckas skaffa sig vissa regler för att kunna tillämpa de två principerna om att användaren betalar, som innebär att användarna betalar vad det kostar att använda infrastrukturen, och om att förorenaren betalar, som innebär att den som förorenar skall betala kostnaderna för de negativa effekterna av trängsel, nedsmutsning och hälsoskador, som blir allt mer uppenbara.
Förr eller senare kommer det att ske.
I början av valperioden var vi idealistiska och trodde att vi skulle kunna tillämpa dem båda: så har det inte blivit, utan vi har kommit halvvägs.
Vi kan säga att det utmärkta Cocilovobetänkandet åtminstone gör det möjligt för oss att nå det första målet, nämligen att kunna tillämpa principen att de som använder vägarna skall betala kostnaderna för detta på ett förnuftigt sätt.
Dessa pengar skall sedan användas för att finansiera underhåll eller utbyggnad och därmed har vi således indirekt ett brett angreppssätt som gör att vi, genom korsfinansiering, kan få en mer heltäckande syn på den korridor i vilken vägen går.
Emellertid verkar det lyckligtvis som om Cocilovobetänkandet ger ytterligare några riktlinjer.
Enligt min mening är det inget fel med att fastställa taxor och bara bibehålla detta mål för vissa tunga fordon och vissa vägar – kort sagt bara för godstransporter – eftersom man ändå uppnår någonting i slutänden.
Samtidigt föreslår man i betänkandet riktlinjer för möjligheten att ha differentierade avgifter för att ta hänsyn till trängsel och föroreningar och uppmuntra övergången till andra transportsätt.
Ur den synvinkeln tycker jag att den väg man har valt är positiv och förtjänar stöd, vilket också gäller detta relativt nyskapande koncept, ett koncept som jag menar att vi måste arbeta vidare med.
Världshälsoorganisationen ser ett klart samband mellan partiklar och hjärt- och kärlsjukdomar och andningssjukdomar.
Det innebär att vi har en skyldighet att ingripa, också med ett taxeinstrument, för att se till att dessa problem hanteras på ett seriöst sätt.
