# ID: svediakorp-gov447223
# author: Cocilovo (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 715
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, kommissionär de Palacio, mina damer och herrar!
Som kommissionären sade är det viktigt att inte bara, och inte så mycket, framhålla betydelsen av detta förslag till direktiv inom ramen för utvecklingen av en europeisk strategi för transportsystemen.
Man bör också nämna att det inte är första gången som kommissionen, Europaparlamentet och rådet har ägnat sig åt frågor som har med transportsystemet och transportnäten att göra och i specifika uttalanden om dem har framfört synpunkter på de externa kostnader som användningen av dem medför och den relaterade, problematiska frågan om avgifter för transportinfrastrukturer.
När det gäller hänvisningen till parlamentets bidrag har vissa punkter betonats vid alla dessa tillfällen i slutsatserna i enskilda betänkanden och anföranden: För det första behovet av att harmonisera transportavgifterna i alla medlemsstater för att konsolidera EU: s inre marknad.
Möjligheten till en omvandling av avgiftsstrukturen – som kanske inte är radikal i samtliga fall, men som alltid är objektiv och realistisk och hur som helst en utmaning – i syfte att internalisera de externa transportkostnaderna, som man ofta förbiser när det fattas beslut om transportsätt och som därmed inte ingår i strategierna för utbyggnad av infrastrukturerna.
Något som också har framhållits är behovet av att i alla fall skapa ett avgiftssystem som står i proportion till användningen av transportinfrastruktur, behovet av att skapa homogena mekanismer för beräkning av de kostnader som är förknippade med de olika transportsätten och för att tydligt kunna jämföra medlemsstaterna, och slutligen behovet att ge regeringarna transportpolitiska styrmedel som grundar sig på infrastrukturkostnaderna.
Syftet är att sporra till användning av de miljövänligaste transportsätten och framför allt ge plats åt nya infrastrukturinvesteringar samt att i framtiden fullfölja planerna på att helt genomföra de stora infrastrukturprojekten i det transeuropeiska transportnätet, som också har problem med finansieringen.
Detta nämndes nyligen och vi är dessutom alla medvetna om det.
I det här skedet måste medlemsstaternas regeringar därför ta itu med två separata frågor.
Å ena sidan finns det ett alltmer trängande behov av enorma investeringar för att tillfredsställa efterfrågan på transportinfrastruktur.
Å andra sidan måste medlemsstaterna tackla kostnaderna – inklusive de sociala kostnaderna – för den ökande rörligheten, från ökande luftföroreningar och buller till miljöproblem, och framför allt ökad trängsel och fler olyckor.
Jag kan inte påminna mig om siffrorna för detta, som också måste ses i samband med utvidgningen och den förväntade efterfrågeökning som, som alltid, måste tillfredsställas.
Det handlar inte bara om externa kostnader.
Vi vet att byggandet av infrastruktur och driften av transportsystemet i första hand har finansierats med allmänna skatter.
Den nya inställningen till verksamheten inom den offentliga sektorn, medlemsstaternas budgettak och politiken för privatisering av tjänster, medför att det emellertid i dag också krävs privat kapital för att finansiera infrastrukturerna, även om det innebär att man måste avstå från en genomförandeplan.
Jag vill bara nämna att om allt detta skall ske utanför planen – som ingen tycker är acceptabel – på att på ett skadligt sätt bestraffa vägtransporterna, kommer det att bli nödvändigt att se till att det finns alternativ eftersom incitamentet med vägavgifter och åtgärderna på kostnadssidan inte räcker för att lösa problemet, i avsaknad av verkliga och konkurrenskraftiga alternativ för att flytta en del av trafikvolymen.
I stället skulle det i kostnadstermer förvärra den forcerade användningen av denna infrastruktur och få allmänna ekonomiska konsekvenser.
Därför har vi försökt att ge riktlinjer och finna lösningar på de känsligaste och svåraste aspekterna av problemet via instrumentet för att finansiera kostnaderna och omfördela ytterligare resurser för att påskynda genomförandet av sådana projekt.
Jag skall avsluta med att beklaga att en försening på det här området till följd av interna åsiktsskillnader i rådet förhindrar ett komplett resultat i dag.
För att åstadkomma ett sådant tror jag att en förstärkt ställning för parlamentet skulle kunna spela en stor roll för hur förhandlingarna utvecklas i framtiden, och vad det beträffar måste jag tacka alla grupperna och alla ledamöterna för deras värdefulla samarbete i arbetet på det här stadiet, åtminstone med tanke på målet att ge första behandlingen av betänkandet en positiv lösning.
