# ID: svediakorp-gov447197
# author: Souchet (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 683
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär!
Det betänkande som är resultatet av arbetet i det tillfälliga utskottet är, när allt kommer omkring, föga övertygande.
Vad som verkligen behövdes var att genomföra en uttömmande och sträng granskning av de många svaga länkar som fortfarande finns i sjösäkerhetskedjan, en granskning som skulle kunna utmynna i operationella riktlinjer, som kombineras utifrån de olika kompetensområdena, inbegripet den mellanliggande EU-nivån.
Det är verkligen många goda avsikter som kommer till uttryck.
Efter de ändringar som gjorts förespråkar man i betänkandet förebyggande åtgärder och uppmanar till gemensamt byggande av stora föroreningsbekämpande fartyg och att fiskeflottorna permanent skall utrustas med oljebekämpningstrålar som samlar upp olja.
Detta är bra riktlinjer.
Jag skulle vilja påpeka att ett ton bränsle som samlas upp till havs motsvarar tio ton avfall mindre som måste behandlas.
I betänkandet förespråkas också upprättandet av särskilt känsliga områden inom ramen för IMO, vilket är vad Frankrike vill ha.
Man motsätter sig bekvämlighetsflagg som inte svarar mot normerna för fartygsinspektion och säkerhet.
Detta är verkligen en mycket bra påminnelse vid en tidpunkt då Europeiska unionen själv håller på att bli världsledande som värd för fartyg under bekvämlighetsflagg.
Men mycket snart kommer betänkandet ur kurs och styr i riktning mot en rad federalistiska nycker.
Ett exempel på detta är att man i betänkandet vill att Europeiska unionen skall ersätta medlemsstaterna i IMO eller utveckla Europeiska sjösäkerhetsbyråns inspektions- och tvångsbefogenheter så att byrån nästan förvandlas till en verklig federal myndighet eller att man i betänkandet förespråkar inrättandet av ett integrerat europeiskt kustbevakningssystem, samtidigt som man är mycket noga med att inte specificera vem som skulle finansiera det och vem som skulle ha ansvaret för det, ett system som icke desto mindre skulle få ett stort antal uppgifter, som, utan någon särskild inbördes ordning, innefattar ansvar för sjösäkerhet och skydd för havsmiljön, övervakning av fisket, skydd mot terrorism och till och med anvisande av nödbojar och nödhamnar i händelse av olyckor till havs.
Till sist kommer, som pricken över i, punkt 39 mitt i betänkandet, som i förbigående sagt fullständigt strider mot punkt 40 och som fördömer den enda åtgärd som vidtogs omedelbart efter ” Prestiges ” förlisning, det vill säga mycket sträng kontroll av högriskfartyg, vilket skulle kunna leda till att de förvisas bort från 200-sjömilsgränsen.
Detta beslut fattades gemensamt av Frankrike och Spanien i Malaga.
Denna plan har i alla fall lett till mycket goda resultat.
Vid de mer än sextio ingående kontroller som hittills utförts av fransmännen var det bara ett fartyg som gjorde tappert motstånd, medan sexton förvisades.
Utsikten att beordras att ta mycket dyra omvägar är tydligen en effektiv metod för att avskräcka från användning av farliga fartyg.
Fartyg i sjönöd omfattas uppenbarligen inte av detta förfarande, vilket man ändå låtsas tro i det här betänkandet.
Till sist efterlämnar därför Sterckxbetänkandet en egendomlig känsla.
Vilken trovärdighet bör man tillskriva ett betänkande i vilket man inte förespråkar vidsträckt användning av de åtgärder som i praktiken visat sig vara mest effektiva mot ligisterna till havs och varit mest avskräckande för dem, vilket man logiskt sett skulle ha förväntat sig, utan i stället fördömer dem utifrån andra felaktiga överväganden, under förevändning att de inte kommer från några EU-institutioner utan är ett resultat av nära samarbete mellan de direkt berörda medlemsstaterna?
Ideologin gör oss verkligen blinda.
Med ökad sjösäkerhet som förevändning har vi här ett förslag om att minska säkerheten genom att man ifrågasätter att de medlemsstater som berörs närmast av risker i sjöfarten har rätt att sörja för ett effektivt skydd för sina kuster och sin kustbefolkning.
I stället för att uppmanas att fortsätta avråds de från att göra det.
I stället för att tillämpa god praxis mera allmänt förkastar man den, ett verkligen paradoxalt resultat, herr talman, för ett utskott som inrättats med målsättningen att föreslå åtgärder för att förbättra sjösäkerheten.
