# ID: svediakorp-gov447166
# author: Lambert (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 754
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Jag beklagar den sena timmen för debatten om detta ämne som faktiskt kommer att påverka många av våra medborgares liv, men kärngruppen bland anhängarna till förordning 1408 är fortfarande här och inser dess betydelse.
Detta arbete om samordningen – inte harmoniseringen, vilket vissa av mina kolleger vill få oss att tro – av de sociala trygghetssystemen har varit långdraget.
Det påbörjades i det förra parlamentet, och ändrades sedan till medbeslutande och enhällighet i rådet 1999.
Jag litar på att denna förenkling och modernisering av den ofta ändrade förordningen i det förflutna kommer att ge en användbar och mycket konstruktiv ram i en ytterligare utvidgning av Europeiska unionen.
Jag vill tacka samtliga skuggföredragande och andra parlamentsledamöter för deras sakliga arbete och ytterst konstruktiva förhållande till denna förordning.
Jag vill också att mitt tack till kommissionen registreras för dess vilja att stödja vårt arbete med tid, information och förklaringar.
Också i rådet har vi sett en ökande vilja att närma sig denna reform med viss entusiasm, som jag vet inte delades av alla parlamentsledamöter 1999 när jag första gången träffade företrädare och medlemsstater i Helsingfors.
Jag vill påminna parlamentsledamöterna om att rådet informerade ordföranden och ledamöterna av utskottet för sysselsättning och sociala frågor – skriftligen i ett brev daterat den 31 mars och mycket riktigt muntligt efter detta – om att de godkänner att de ändringsförslag som här föreslås till den gemensamma ståndpunkten och till rådets uttalande om beskattning tas med i rådets protokoll, om en överenskommelse skulle nås om att anta förordningen.
Jag litar på att vi i morgon kommer att godkänna utskottet för sysselsättning och sociala frågors ståndpunkt vid dess sista sammanträde.
Som vi vet har begränsningarna gällande denna förordning vållat oss vissa problem: det faktum att skatt inte kan behandlas inom förordningen skapar särskilda problem för vissa gränsarbetare, i synnerhet eftersom skatt och sociala skyddssystem i allt högre grad sammankopplas i vissa medlemsstater.
Det faktum att vi inte kan bygga broar mellan system innebär att vissa människor fortfarande kommer att uppleva att den fria rörligheten inte stöds tillräckligt och det kommer åtminstone att betyda mer arbete för utskottet för framställningar.
Ömsesidigt erkännande, vare sig det gäller familjestatusen eller statusen som funktionshindrad, till exempel, kommer emellertid även fortsättningsvis att vara aktuellt.
Vi erkänner även i parlamentet att vi inte har uppnått den fulla flexibilitet som vi hade hoppats på beträffande tillgång till vårdförmåner för gränsarbetare och deras familjer.
Medan vi inser att det faktum att medlemsstater nu uttryckligen måste registrera sig i bilaga 3 om de inte vill erbjuda en sådan tjänst visar att detta är en avvikelse från normen, betraktar vi ett sådant nekande med oro.
Jag är säker på att detta är en fråga som kommer att tas upp i nästa parlament när vi ser kommissionens förslag till de för närvarande tomma bilagorna 2, 10 och 11, och tillämpningsförordningen.
Vi litar på att arbetet kommer att fortskrida så snabbt som möjligt, så att hela det omarbetade förslaget träder i kraft inom de kommande två åren.
Vi tror dock att den gemensamma ståndpunkten såsom den ändrats i utskottet är ett positivt steg framåt.
Det har inte skett någon tillbakagång till status quo: alla människor som omfattas av sociala trygghetssystem inkluderas nu – inte endast avlönade arbetstagare.
De positiva steg som tagits för medborgare från tredje land – Ria G.H.C. Oomen-Ruijtens betänkande – finns också där, och fanns i det ursprungliga kommissionsförslaget.
Det råder större tydlighet gällande gränsöverskridande hälso- och sjukvård, och EG-domstolens beslut om kriterierna för medicinsk nödvändighet finns med.
Antagandet av assimileringen av fakta och händelser kommer att gynna gränsarbetare i synnerhet, och antalet inskränkningar och undantag har reducerats, trots våra bekymmer om bilagornas framtida utveckling.
Det finns nu tydliga kriterier för de särskilda icke-avgiftsfinansierade kontantförmånerna.
Principen om god förvaltningssed har också införts.
Detta är ett komplicerat men nödvändigt arbete, och det hjälper till att besvara frågorna om vad Europaparlamentet gör som människor har nytta av.
Trots vissa reservationer, som många av oss i parlamentet känner, rekommenderar jag den ändrade gemensamma ståndpunkten till parlamentet och önskar framtida föredragande i frågan samma stöd och intresse som jag har fått som er föredragande.
Till sist upplevde jag tidvis på något märkligt sätt denna utmanande och intressanta erfarenhet som tämligen rolig.
