# ID: svediakorp-gov447162
# author: Wijkman (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 809
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Fru Wallström!
Miljöpolitiken har hittills varit relativt framgångsrik när det gäller att ta hand om punktutsläpp från fabriker, kraftverk osv.
Det förhåller sig annorlunda med icke-punktutsläpp, dvs. påverkan från konsumtionen av varor och tjänster.
Problemet vi står inför är att de samlade föroreningarna i samhället, inte minst via våra konsumtionsvanor, hela tiden ökar.
Europeiska miljöbyrån har nyligen visat att avfallsvolymen i de femton medlemsländerna ökat med femton procent sedan 1990.
Trots att vi alltså reducerat föroreningar och använder energi och material mer effektivt äts vinsterna snabbt upp av ökad tillväxt.
Eftersom BNP i världen förväntas öka tre, fyra gånger de närmaste 30-40 åren måste vi göra någonting radikalt om vi inte bokstavligen skall dränkas i ett allt större berg av sopor och föroreningar.
Den integrerade produktpolitik som vi diskuterar här idag erbjuder utmärkta möjligheter att skapa en ram av incitament för att få oss att lämna produktions- och konsumtionsmönster.
Dessa karaktäriseras av ett slit- och slängtänkande av linjära flöden till förmån för resurseffektivitet, avfallsminimering, kontrollerad användning av farliga ämnen och ett stärkande av naturresursbasen.
För att detta skall ske måste emellertid den integrerade produktpolitiken grundas på en långsiktig vision av hur vi skall förändra vår industriella produktionsmodell.
Jag menar att det vi lärt oss är att det inte räcker att förorena lite mindre.
Vi måste sträva efter produktions- och konsumtionsmönster som är rena i sig själva.
Fördelen med integrerad produktpolitik är att den innebär ett helhetsgrepp, dvs. angriper hela produktkedjan, från råmaterialutvinning via produktdesign och själva produktionsfasen till det stadium när produkten tjänat ut.
Kommissionens förslag innehåller ett antal bra saker, men är ändå inte tillräckligt proaktivt.
Det verkar som om kommissionen delvis valt bort den integrerade produktpolitiken till förmån för de tematiska strategierna.
Jag ser det inte som ett antingen eller utan som ett både och.
Vi behöver de tematiska strategierna, men vi behöver också ett ramverk för den integrerade produktpolitiken för att hålla ihop politiken och vara en drivkraft i själva genomförandet.
Överhuvudtaget måste miljöpolitiken och även energipolitiken bli långt mera koherent och konsistent.
Vi har idag en uppsjö av direktiv och regelverk, men helheten får alltför litet uppmärksamhet.
Kommissionen talar i sitt förslag om att använda frivilliga metoder så mycket som möjligt.
EMAS och ISO är naturligtvis bra, men forskningen visar att det inte räcker.
Frivilligheten i kommissionens tappning är också kopplad till marknadskrafterna, dvs. arbetet med marknaden.
Eftersom miljökostnaderna högst sällan är invägda i priserna fungerar emellertid marknaden inte tillfredsställande.
Företagen måste få direkta incitament, dvs. kunna tjäna pengar på att utveckla miljöanpassade produkter.
Så är det sällan idag och hur skall då marknaden kunna hjälpa till?
Kommissionen talar i sitt meddelande om att förbättra informationen till konsumenterna.
Det är bra, men det är naivt att tro att bättre märkning och bättre miljöinformation skall lösa detta problem.
Jag har själv varit med och utvecklat miljömärkning i Norden och jag vet hur svårt det är att få ett brett genomslag.
Som jag ser det behöver vi ett dynamiskt ramverk kring den integrerade produktpolitiken som ger riktlinjer för politiken i stort och som ger stöd för de tematiska strategierna.
Detta ramverk bör kännetecknas av en klar vision som bl.a. går ut på följande.
För det första en systemansats där livscykeltänkandet utgör själva basen.
För det andra en fördjupad förståelse av hur naturen och ekosystemet fungerar för att kunna anpassa företagens produkt- och affärsmodeller efter biologiska principer.
För det tredje en optimering av själva produktdesignen genom val av materiel med så liten miljöpåverkan som möjligt.
För det fjärde principen om att produkter som har tjänat ut skall separeras i sina beståndsdelar och återanvändas, alternativt om det är frågan om biologiskt nedbrytbara material, fasas in i naturens kretslopp.
Slutligen skall informationsevolutionen utnyttjas långt mer maximalt för att främja större effektivitet när det gäller användningen av energi, material och avmaterialisering.
Särskilt viktigt är det att uppmärksamma de möjligheter som erbjuds genom att lära av naturen och kopiera naturen.
Jag hinner inte gå in på detta nu, men det finns en rad exempel där företagarna idag utnyttjar dessa principer och åstadkommer helt rena lösningar och dessutom tjänar pengar på det.
Fru talman, vid diskussionen i utskottet framhöll kommissionens representant att man inte är primärt inställd på ett ramdirektiv.
Jag beklagar detta.
Jag är övertygad om att det behövs och jag hoppas att kommissionen under Wallströms ledning kommer att ta sig en funderare på detta och inse att det är viktigt på sikt att åstadkomma ett horisontellt politiskt ramverk som hjälper till i det totala miljöarbetet.
