# ID: svediakorp-gov447155
# author: Goodwill (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 520
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Batterier utgör en del av vårt dagliga liv.
Faktum är att man med rätta kan säga att utvecklingen av bärbar elkraft, i synnerhet laddningsbar elkraft, har revolutionerat våra liv.
Vi bär förmodligen alla på två eller tre batterier – i våra telefoner, i våra klockor, i våra bilnyckelringar och det kanske till och med finns en eller två pacemakers i detta parlament.
Batterier har ökat säkerheten.
Sladdlösa motordrivna verktyg har gjort byggplatser mycket säkrare, och vid strömavbrott är vi ofta beroende av batterier för reservbelysning och nödkraft.
Jag var nyligen i ett kärnkraftverk där de har ett batteri stort som ett hus som levererar reservkraft i händelse av ett strömavbrott.
Jag vill gratulera kommissionen till dess förslag som är balanserat och står i proportion till problemet.
I synnerhet gratulerar jag kommissionen till dess sätt att behandla problemet med avfall.
Vissa länder som till exempel Belgien har framgångsrikt avlägsnat batterier från avfallsflödet.
Vi bör vara angelägna om att se till kostnaderna för detta.
I Belgien kostar det åtminstone dubbelt så mycket att samla in batterierna som vad själva batterierna egentligen är värda.
Vi behöver en marknadsstyrd lösning så att vi inte samlar in saker bara för sakens skull.
Liksom i de flesta avfallsfrågor i mitt land, är Förenade kungarikets meritlista patetisk.
När de mål som kommissionen fastställt antas hoppas jag att de kommer att mötas, och att vi inte upprepar den situation som rådde med gamla kylskåp när direktivet låg på hyllan och samlade damm tills det var försent att tillämpa det i tid.
Jag hoppas också att Förenade kungarikets regering kommer att finansiera de lokala myndigheterna ordentligt som åläggs uppgiften att samla in dessa batterier.
Jag stöder vissa av ändringsförslagen.
I synnerhet stöder min grupp åtgärden att inte fastställa återvinningsmål baserade på ett godtyckligt antal gram – 160 gram för varje land.
En sådan politik som skall passa alla skulle vara bisarr i länder som de baltiska staterna där batterimarknaden inte ens är hälften av 160 gram.
Att fastställa återvinningsmålen grundade på en procentsats är en mycket förnuftigare inställning.
Min grupp kommer dock inte att stödja ändringsförslagen för artikel 4 avseende förbuden mot tungmetaller.
För det första är alternativen inte utvecklade i varje enskild sektor.
I fråga om motordrivna verktyg har i synnerhet de alternativa batterierna inte fungerat lika bra, och vi skulle få se verktyg som har en mycket kortare livslängd och som kastas tidigare än för närvarande.
För det andra har vi i Förenade kungariket haft ett antal studier om föroreningar där man tittat på deponering och förbränning.
Trots att vi har kadmium i miljön, är batterier som källa till kadmium inte betydande.
Om vi vill minska detta måste vi se över fossila bränslen, gödningsmedel och metallframställningsindustrierna.
Slutligen, tidsskalan.
Batterier som säljs nu kommer inte att hamna i avfallsflödet förrän om mer än 16 år.
Därför löser inte förbudet mot tungmetaller problemet på kort sikt.
