# ID: svediakorp-gov447147
# author: Liese (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 428
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, fru kommissionär Wallström!
Innan jag kommer till betänkandet av Alexander de Roo vill jag säga några ord om handel med utsläppsrätter i allmänhet, om betänkandet av Jorge Moreira da Silva som Ria G.H.C. Oomen-Ruijten också har nämnt.
I betänkandet av Jorge Moreira da Silva föreslog parlamentet att en övre gräns eller ett tak skulle införas för den nationella tilldelningsplanen, och vi ville att gränserna i varje lands nationella tilldelningsplan skulle vara desamma.
Tyvärr avslog rådet då ändringsförslaget.
Detta är ett av skälen till att vi nu står inför en situation där vi har ett virrvarr av nationella tilldelningsplaner som inte är kompatibla med varandra.
Många medlemsstater hade fortfarande inte tillkännagett någon plan alls den 31 mars, och vissa har lämnat in planer som är allt annat än ambitiösa.
Jag vill uttryckligen stödja er, kommissionär Wallström, i ert engagemang för att uppmuntra medlemsstaterna att införa andemeningen och innehållet i detta direktiv, och om nödvändigt inleda rättsliga förfaranden i EG-domstolen för att tvinga dem att göra detta.
Även om parlamentets ändringsförslag inte antogs ordagrant, tillåter faktiskt inte kraven i bilaga III att industrin beviljas generöst ökade utsläppsrätter.
Det är därför mycket viktigt att vi håller ögonen öppna i detta avseende.
Vi har också sammanställt en skrivelse om detta till kommissionens ordförande Romano Prodi.
Vi kan inte tillåta att industrin i de medlemsstater som är relativt ambitiösa får lida på grund av att några få medlemsstater fortsätter att tro att de inte behöver göra något alls: Något måste också göras på nationell nivå, hur viktigt gemensamt genomförande och mekanismen för ren utveckling än är.
Detta leder mig till de Roo-betänkandet.
Jag menar att de Roo-betänkandet är ett viktigt steg framåt inom den internationella klimatpolitiken.
Vi stärker Kyotoprocessen och vi har också visat att det finns vissa gränser här.
Till skillnad från Rolf Linkohr menar jag dock att vi gör rätt i att hålla oss till vår ståndpunkt att inte inkludera sänkor.
Ni har nästan alltid rätt, Rolf Linkohr, men jag anser att ni har gjort en felberäkning här, även om ni är fysiker.
I själva handeln med utsläppsrätter har vi en utsläppsfaktor på noll för biomassa, vilket betyder att man inte behöver några certifikat alls om man bränner biomassa.
Brännande av biomassa gynnas mycket av detta.
Om vi nu också betalar för plantering av träd, har vi själva beslutat detta och skyddar inte klimatet.
