# ID: svediakorp-gov447117
# author: De Palacio, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,153
# sentences: 64
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Den förordning som Seppänens betänkande handlar om är en mycket viktig del i EU-lagstiftningen som syftar till att fullborda arbetet med att skapa en fullt fungerande konkurrenskraftig europeisk marknad för naturgas.
Den är ett viktigt komplement till det andra direktivet om den inre gasmarknaden.
Det beror på att man i förordningen anger minimikraven för den viktigaste aspekten av avregleringen av energimarknaden, nämligen tredje parters tillträde till gasnäten.
Jag är fullt medveten om att förslaget till förordning om villkor för tillträde till gasnäten under de senaste veckorna har gett upphov till flera intressanta debatter.
Jag skulle därför vilja ta det här tillfället i akt att klargöra vissa frågor som jag tror fortfarande behöver förklaras närmare.
Det är viktigt att först fundera över vad förslaget till förordning har utformats för att uppnå, och för det andra över varför det behövs och vilken betydelse det har.
Förordningen kompletterar tydligt direktivet om den inre marknaden och fyller det återstående tomrummet.
Både det andra direktivet om den inre gasmarknaden och den föreslagna förordningen bygger på principerna om icke-diskriminering, insyn och konkurrens.
I båda lagstiftningsakterna erkänns tydligt den grundläggande betydelsen av tredje parters tillträde till nätet.
I direktivet definieras dock endast målen, medan det i förordningen fastställs ett antal minimikrav som skall uppfyllas med avseende på den avgörande frågan om tredje parters tillträde till nätet.
Tydligen kommer ett antal villkor att behöva uppfyllas för att motsvara bestämmelserna och målen i direktivet, eftersom det finns kvalitativa konsekvenser med att öppna marknaden, utöver de kvantitativa.
Dessa villkor behövs också för att se till att marknaden är konkurrenskraftig och kan utnyttjas till fullo.
Den här diskussionen gäller utnyttjandet av de erfarenheter som erhållits genom avregleringen av gasmarknaderna.
Erfarenheterna har visat att om sådana krav inte kan uppfyllas, innebär det att villkoren för tillträde till den europeiska marknaden inte längre motsvarar behoven av att öppna gasmarknaden.
Gasmarknadens konkurrensförmåga och smidiga funktion kommer inte heller att garanteras.
Allt detta har i ett år varit föremål för diskussion i Madridforumet.
Det var i grunden deltagarna i det forumet som lade fram kraven.
Kraven består av minimivillkor som alla delaktiga i Madridforumet enats om.
Syftet är att skapa och garantera likvärdiga villkor för tillträde till denna marknad.
Sammanfattningsvis kan det sägas att om den här förordningen träder i kraft, i den version som kommissionen föreslagit, kan man vara helt säker på att de medel och system som behövs för att få den att fungera finns tillgängliga.
Jag måste påminna kammaren om att vårt gemensamma mål är att skapa en inre marknad för gas inom Europeiska unionen.
Gas borde kunna flöda fritt mellan alla nät inom EU.
Det betyder att gas kommer att kunna korsa gränserna utan begränsningar.
Det betyder också att det inte kan införas några begränsningar för dess rörelser inom de olika medlemsstaterna i EU.
Det är skälet till att det specifikt angivits att alla transportnät omfattas av den föreslagna förordningen, inte bara gränsöverskridande nät.
Vad gäller gassektorns roll under de kommande åren, finns det ingen tvekan om att ett nära samarbete mellan sektorn och kommissionen kommer att vara väsentligt.
Det får inte glömmas bort när det gäller att definiera de allmänna normerna för gasmarknaden i framtiden.
Av uppenbara skäl har kommissionen föreslagit kommittéförfarandet.
Detta förfarande kommer dock inte att ha något inflytande i det här avseendet.
Förfarandet syftar inte till att begränsa sektorns roll, och absolut inte till att utesluta den från att föreslå framtida åtgärder.
Kommissionen är tvärtom öppen för förslag där man betonar sektorns roll här och nu och i framtiden.
Jag skulle nu vilja övergå till Mombaurs betänkande.
Jag skall inrikta mig på de delar av betänkandet som gäller åtgärder för att garantera säkerheten i naturgasförsörjningen.
Ni minns säkert att rådet enhälligt antog en politisk riktlinje i december.
Rådet ändrade också den rättsliga grunden för kommissionens förslag.
Artikel 100 är nu den rättsliga grunden i stället för artikel 95.
Det betänkande från Europaparlamentet som vi diskuterar i dag stöder också ändringen av rättslig grund.
Kammaren känner säkert till att kommissionen inte stöder en sådan ändring av den rättsliga grunden.
Med anledning av rådets möte den 15 december 2003, gjorde kommissionen ett uttalande om sin ståndpunkt angående ändringen av den rättsliga grunden.
Vi kommer att stå fast vid vårt uttalande och vår ståndpunkt när rådet slutligen antar direktivet.
Låt mig nu förklara varför vi håller fast vid vår ståndpunkt.
Jag skall fatta mig kort.
Vi uppskattar att en del av texten i förslaget till direktiv gäller försörjningssäkerhet.
Texten innehåller dock även hänvisningar till den inre marknadens funktion.
Kommissionen anser att hänvisningarna till den inre marknaden väger tyngst, och att dessa därför borde avgöra den rättsliga grunden för direktivet.
Kommissionen anser dessutom att den text som rådet antagit innehåller en rad normer som syftar till att införa en viss harmonisering av en konkurrenskraftig europeisk inre marknad för naturgas.
Medlemsstaterna har i uppdrag att fastställa en strategi för att garantera säkerheten i gasförsörjningen.
Det är också medlemsstaternas sak att definiera funktioner och ansvarsområden för gasmarknadens deltagare med avseende på försörjningssäkerheten.
Dessutom ansvarar medlemsstaterna för att införa vissa miniminormer.
Varje land skall fastställa sina egna normer.
En viss harmonisering kommer det dock att finnas, eftersom normerna gäller vissa specifika kriterier för gas.
Däremot är de bestämmelser som är helt inriktade på försörjningssäkerhet främst utformade för att hantera situationer som vi hoppas aldrig kommer att inträffa.
Jag tänker på situationer som till exempel allvarliga politiska kriser eller långvarig ovisshet i fråga om gasförsörjningen.
Mot bakgrund av allt detta är kommissionen övertygad om att artikel 95 är rätt rättslig grund.
Kommissionen beklagar därför att rådet tyckte det var lämpligt att dra en annan slutsats och att parlamentet nu också verkar göra det.
Herr talman!
Jag skulle vilja sluta med att tacka Seppänen och Mombaur för allt deras arbete och alla deras ansträngningar med de här två betänkandena.
I relation till de olika ändringsförslagen och inläggen, skall jag säga mer om den centrala frågan, nämligen tillträdet till näten.
Enligt kommissionens sätt att se, kan det inte komma ifråga att riskera lönsamheten hos och framtida investeringar i en helt avgörande faktor för utvecklingen av gasmarknaden.
Jag tänker på anläggning och underhåll av gasnät inom hela gemenskapen.
Det bekräftas i förslaget om transeuropeiska energinät.
Ett antal av de framtida huvudprojekt som redan antagits gäller gasnät.
När nu det första förslaget diskuteras inför utvidgningen kan det sägas att kommissionen godkänner och stöder flera projekt som omfattar större sammanlänkningar mellan gasnät.
