# ID: svediakorp-gov447113
# author: Torres Marques (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 258
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Under den förra mandatperioden infördes euron som kontomedel (icke-kontant betalningsmedel).
Under den här mandatperioden har euron blivit gällande valuta i tolv länder i Europeiska unionen.
Införandet av en gemensam valuta innebär dock inte automatiskt att det finns ett gemensamt betalningsområde, där samma regler gäller över gränserna.
Det är en av de viktigaste uppgifter som Europeiska unionen står inför under nästa mandatperiod.
Kommissionen väntade in i det längsta på att banksystemet skulle genomföra en självreglering efter att den gemensamma valutan införts.
Efter eurons införande 1999, inrättades dock två marknader för betalningar – en nationell marknad och en internationell marknad.
Det fanns ingen inre marknad som styrdes av inhemska regler för betalningar i den nya valutan, som, trots att den var en gemensam valuta, fungerade som en utländsk valuta och var föremål för kommissioner och andra växlingsavgifter.
Den här situationen löstes delvis genom förordning 2560 från december 2001 om gränsöverskridande betalningar i euro.
Självregleringen verkar fortfarande inte fungera och direktiven har inte heller fungerat, eftersom de måste införlivas i varje lands lagstiftning, och det har inte utförts samtidigt eller på samma sätt.
Det här är ett område där stränga regler måste tillämpas samtidigt och på ett enhetligt sätt på hela den inre marknaden.
Därför anser jag att det endast är genom att införa regler som vi kan ge medborgarna och företagen den säkerhet som krävs för ett betalningssystem.
