# ID: svediakorp-gov447111
# author: Radwan (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 695
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, herr kommissionär Bolkestein!
Europaparlamentet och utskottet för ekonomi och valutafrågor står helt bakom målet att skapa ett gemensamt betalningsområde i Europeiska unionen.
Det finns fortfarande stora nationella hinder i form av olika nationella regler, nationella lagar och nationella kontroller.
Till och med i dag gör dessa det svårt att skapa en gemensam inre marknad för massbetalningar, vilket i slutändan skulle vara till nytta för medborgarna.
Vi tog de första stegen i den riktningen för en tid sedan med gränsöverskridande överföringsavgifter.
Det krävde också ett initiativ på EU-nivå.
Vi stöder också till exempel införandet av ett gemensamt direktdebiteringssystem, vilket inte varit möjligt hittills.
Tänk att en medborgare nu kan resa till en annan stat, men att samma medborgare fortfarande inte kan få betalningar debiterade hemma, utan måste välja en nationell bank som gör det.
Frågan är nu hur vi kan uppnå det här målet.
Jag är en bestämd förespråkare för att använda gradvist införd lagstiftning i enlighet med subsidiaritetsprincipen, med självreglering i första hand, alltså självreglering av bankerna.
Vi har europeiska betalningsrådet, som kan, borde och måste fastställa parametrarna för inrättandet av de tekniska gränssnitten för gränsöverskridande verksamhet till exempel.
Sedan skulle jag, också i fråga om subsidiariteten, föredra att nästa steg tas i direktiv och att endast det som verkligen måste göras enhetligt föreskrivs i förordningar.
Jag skulle också vilja ge en varning till näringslivet här, eftersom det själv alltid talar om självreglering: de här kraven måste också uppfyllas och motsvarande normer skapas utan otillbörlig fördröjning.
Konsumentskyddet är ett större problem i det här kommissionsdokumentet.
Dokumentet innehåller en del idéer som jag tycker går mycket längre än vår målsättning, och jag har intrycket att det finns vissa personer i kommissionen – och jag menar inte er, kommissionär Bolkestein – som förlorat greppet om tanken att medborgarna tar ansvar för sig själva.
De föreslår att banken i framtiden skall ha ansvaret för en affär.
Om kunder till exempel köper något via Internet och köpet är ogiltigt och de vill ha tillbaka sina pengar, och om de inte kan vända sig till leverantören, skulle de kunna vända sig till banken, som inte hade något att göra med den själva affären.
Jag är säker på att sådana saker kan regleras av marknaden – och ni förespråkar trots allt marknaden – genom att man skapar produkter som medför garantier.
En grundläggande ansvarsskyldighet för bankerna i sådana fall borde dock förkastas, liksom förslaget att kortinnehavarnas självrisk skulle begränsas till 150 euro när de tappat bort ett kort, oavsett hur de betett sig.
Om de reser på semester och vid avresan upptäcker att de tappat kortet och anmäler det tre veckor senare, är kortinnehavarens självrisk fortfarande begränsad till 150 euro.
Jag tycker att vi borde ge litet mer skydd till personer som beter sig på ett ansvarsfullt sätt än till de som beter sig oansvarigt.
Jag välkomnar dock med glädje att kommissionen tagit upp idén att införa ett gemensamt telefonnummer inom hela EU för anmälning av förlorade kort – ett kort nummer som är lätt att komma ihåg och som medborgarna snabbt kan ringa.
Jag skulle också vilja betona att inrättandet av ett gemensamt betalningsområde inte får resultera i att nationella strukturer som fungerar bra och effektivt blir mindre ekonomiska.
Vi får inte hantera det på ett sätt som är till men för fungerande nationella system.
För att återgå till konsumentskyddet vill jag dock vädja till er, herr Bolkestein, om att i de pågående diskussionerna inom kommissionen tala för de mogna och ansvarsfulla medborgarnas sak, och se till att de får ha kvar ansvaret.
Vi får alltid höra om Lissabonmålet att bli världens mest innovativa och snabbväxande region.
Alla använder slagorden ” mindre byråkrati ”.
Herr Bolkestein!
Den text vi har att ta ställning till borde bedömas efter huruvida den skapar mer byråkrati eller gör livet lättare för banker och medborgare i Europeiska unionen.
