# ID: svediakorp-gov447093
# author: Byrne, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,515
# sentences: 74
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag tackar för era värdefulla inlägg i dessa tre frågor.
Jag vet att parlamentet och kommissionen delar många åsikter.
Tillåt mig att svara på vissa av de punkter som har framförts under debattens gång och ange kommissionens inställning till de viktigaste ändringsförslagen.
För det första tillsynssamarbetet.
I denna förordning kan kommissionen godta alla ändringsförslag som föredraganden lagt fram i kammaren, eftersom de återspeglar den kompromiss som nåtts med rådet om ett antagande vid första behandlingen av förordningen.
De ändringsförslag som inte ingår i kompromisspaketet stöds inte av kommissionen.
Att dra ut på diskussionerna bortom den kompromiss som nåtts med rådet kommer inte att medföra några väsentliga förbättringar av vår förmåga att bättre genomdriva konsumentskyddsreglerna.
Det skulle emellertid ge oseriösa handlare mer tid att utnyttja avsaknaden av effektivt samarbete mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter.
Kompromissen utgör en rimlig jämvikt mellan tillsynstraditionerna i medlemsstaterna.
Den viktigaste frågan i dessa diskussioner har varit det föreslagna nätverkets offentliga karaktär.
Tanken bakom kommissionens förslag var att endast offentliga myndigheter kan ge tillräckliga garantier om effektivitet och konfidentialitet.
I en minoritet av medlemsstaterna utförs den faktiska tillsynen genom finansiering av privata konsumentorganisationer som handlar på det allmännas vägnar.
Ändringsförslag 76 är en framgångsrik sammanjämkning av båda traditionerna.
De medlemsstater som har en stark tradition av privata konsumentorgan kommer att kunna delegera en stor del av de gränsöverskridande fallen till dessa.
I fall som involverar konfidentiell information eller som kräver omfattande utredningar, med andra ord de värsta skurkarna, kommer en offentlig myndighet att saknas.
Hänvisningen till kommittéförfarandet infördes på begäran av de parlamentsledamöter som stöder delegation av medlemsstaterna.
För en medlemsstat som av en annan medlemsstat förhindras att delegera till ett privat organ, ger det ett användbart sätt att framföra klagomål.
Ändringsförslag 29, genom vilket punkterna 8.2 (b) och 8.2 (c) stryks, kommer att vara helt oacceptabelt för rådet och kommissionen.
Båda har hävdat att punkt 8.2 är ett paket och inte får röras.
Jag rekommenderar därför just denna inställning till parlamentet.
Jag är glad att få debattera direktivet om konsumentkrediter här i dag.
Det är nu litet mer än 19 månader sedan kommissionen skickade sitt förslag till parlamentet, bara några veckor kortare än elefantens dräktighetstid, och jag antar att det därför inte är överraskande att vi har fått detta digra verk från föredraganden.
Jag är säker på att fördraganden kommer att förstå om jag inte godtar alla hans ändringsförslag, även om jag försöker att anlägga en försonlig attityd till hans ståndpunkt och till hans betänkande.
Många av de ändringar som föreslås av utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden och som diskuteras i dag kan godtas av kommissionen.
Somliga av dem kan delvis godtas eller godtas med begränsade ändringar.
Jag noterar också att över 200 ändringsförslag lagts fram för detta plenarsammanträde, vilket tillsammans med kommentarerna från olika talare, visar att åsikterna är mycket skilda.
Detta återspeglar de skilda strategierna för konsumentkrediter inom den Europeiska unionen.
Det gläder mig icke desto mindre att det finns ett brett samförstånd om två av huvudmålen, nämligen att garantera en hög skyddsnivå och skapa en verklig inre marknad för konsumentkrediter.
Med hänsyn till de många tekniska frågor som har rests, skulle jag komma alltför mycket på villovägar om jag kommenterade samtliga av dem.
Jag skall därför koncentrera mig på vissa av huvudfrågorna.
Jag vill upprepa att en fullständig harmonisering inte kommer att leda till en sänkt konsumentskyddsnivå.
En fullständig harmonisering kommer att gälla de områden för vilka direktivet föreskriver sådan harmonisering, nämligen de områden som är mest relevanta för en fungerande inre marknad.
Kommissionen är villig att överväga att undanta områden från förslagets räckvidd som inte skulle påverka den inre marknaden.
På dessa områden kan medlemsstaterna behålla sina nationella bestämmelser.
Kreditförmedlare skall endast underställas nationell tillsyn.
Registreringskrav föreskrivs inte längre.
Bestämmelser som redan täcks av befintlig lagstiftning kan i regel utgå, t.ex. bestämmelser om hemförsäljning.
Samma sak gäller de frågor som täcks av nationell lagstiftning, t.ex. bestämmelser om återtagande och påföljder.
Som jag sade tidigare, är syftet med direktivet också att garantera en hög skyddsnivå för konsumenterna inom kreditområdet.
Jag kan därför inte godta ändringsförslag som skulle leda till en sänkt konsumentskyddsnivå.
I fråga om små lån och övertrasseringar, är det möjligt att ha ett enklare system för kreditföreningar som främst bygger på lämnande av information.
Jag är alltid intresserad av att höra sir Neil MacCormick berätta om medborgarna i hans valkrets och hans senaste erfarenheter därifrån.
Jag är säker på att det kommer att glädja honom att få höra att jag blivit inbjuden till min egen hemstad Monasterevin, en liten landsortsstad i grevskapet Kildare, för att inviga en kreditförening inom de närmaste veckorna, där jag kommer att betona dessa punkter.
I fråga om hypotekslån erkänner kommissionen att det finns ett antal viktiga praktiska och rättsliga problem, framför allt på grund av att säkerheten för sådana lån är en inteckning i fast egendom.
Vi får dock inte glömma att konsumtionsutgifter och konsumenternas kreditarrangemang i allt högre grad finansieras genom lån med säkerhet i inteckningar i fast egendom genom så kallad omläggning av lån.
De rättsliga frågor som omger sådana kontrakt är verkligen komplicerade, men riskerna med att konsumenter ställer sina familjehem som säkerhet för konsumtionsutgifter förtjänar lagstiftarnas uppmärksamhet, och det krävs bestämmelser som skyddar konsumenterna.
Frågor om hypotekskrediter diskuteras i forumgruppen för hypotekskrediter, som skall lägga fram en preliminär rapport i juni 2004.
Kommissionen kommer också att ta hänsyn till diskussionerna i denna grupp när den utarbetar sitt reviderade förslag.
I detta avseende vill jag också konstatera att kommissionen är redo att godta det föreslagna taket.
Krediter för belopp ovanför taket faller utanför direktivets omfattning.
Vanligen ställs en inteckning som säkerhet för krediter för sådana belopp.
Oro har uttryckts över att kommissionens föreslagna system med solidariskt ansvar kommer att leda till en betydande minskning av skyddet i ett antal medlemsstater.
Kommissionen bekräftar att detta inte är dess avsikt, och anser att direktivet inte kommer att undergräva de berörda nationella systemen.
I fråga om direktivet om otillbörliga affärsmetoder gläder det mig att konstatera att kommissionen kan godta många av de ändringar som föreslås i Fiorella Ghilardottis betänkande, i vissa fall efter smärre ändringar.
Jag kommer därför att inrikta mig på de områden där de största svårigheterna uppkommer.
Enligt förslaget uppfyller alla affärsmetoder som är missledande eller aggressiva automatiskt villkoren för otillbörliga affärsmetoder enligt det generella förbudet.
Kommissionen kan därför inte godta ändringsförslag 32, eftersom det skulle göra att kriterierna för det generella förbudet på nytt måste tillämpas på missledande eller aggressiva affärsmetoder.
Detta skulle minska rättssäkerheten.
Ändringsförslag 58 är inte heller godtagbart, eftersom det kommer att bryta sambandet mellan artikeln om aggressiva affärsmetoder och kriterierna i det generella förbudet.
Kommissionen är beredd att anpassa specificeringen av den typiska konsument som skall användas för att bedöma effekten av affärsmetoder.
Till följd av vårt samråd har vi intagit en balanserad ståndpunkt till utlämnande av information.
Förslaget är inriktat på den väsentliga information som, om den inte lämnas till konsumenterna eller är uppenbar av sammanhanget, tenderar att vara missledande.
Medan somliga av de föreslagna ändringarna är godtagbara, skulle andra störa denna balans genom att antingen avlägsna viktig information eller genom att påföra extra krav som skulle förorsaka kostnader utan att ge konsumenterna några verkliga fördelar.
Ändringsförslagen 46 och 49 till 57 är därför inte godtagbara.
Åtgärderna i bilagan har valts eftersom de inte under alla omständigheter är otillbörliga och därför kan förbjudas i förväg.
Men de uppnås genom tillämpning av kriterierna i generalklausulen och måste falla inom förslagets räckvidd.
Jag är också emot idén med en dubbel rättslig grund som vissa personer har föreslagit.
Jag vet att vissa talare hoppas på att artikel 153 skall införlivas.
Emellertid finns det en korshänvisning i artikel 153.1 till artikel 95, som är den rättsliga grunden för denna lagstiftning, och i artikel 153.4 hänvisas det till lagstiftning som endast kan användas inom områden där det finns minimal harmonisering.
Detta är inte vår ambition.
Jag uppmanar därför parlamentet att följa utkastet till direktiv, och att följa rådet från parlamentets rättstjänst som, såvitt jag vet, är av samma åsikt som jag.
Avslutningsvis vill jag säga att jag endast tagit upp ett antal specifika ändringsförslag eller teman.
En fullständig förteckning över kommissionens ståndpunkt i fråga om vart och ett av ändringsförslagen i de tre betänkanden som diskuteras vid denna gemensamma debatt skall överlämnas till parlamentets sekretariat, och jag är övertygad om att denna förteckning kommer att inbegripas i det fullständiga förhandlingsreferatet från den gemensamma debatten. (1)
