# ID: svediakorp-gov447075
# author: Wuermeling (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 826
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar, ärade besökare!
Jag vill börja med att mycket varmt tacka alla som bidragit till att utarbeta detta betänkande, som är mycket komplext och omfattande.
Vi tvingades tyvärr att beakta ett förslag från kommissionen som inte var helt konsekvent genomtänkt, som var slarvigt formulerat och där kommissionen framför allt inte hade tagit hänsyn till de allvarliga konsekvenser som det skulle få för konsumenterna, exempelvis i fråga om deras tillgång till kredit.
Vi i utskottet tvingades därför att föreslå omfattande förändringar av direktivet, och uppnådde det sorgliga rekordet med 650 ändringsförslag till vad som hittills varit 38 artiklar, men ert gemensamma samarbete innebär att det nu blivit möjligt att samla allt detta till en verkligt konsekvent helhet.
Jag kan inte heller låta detta tillfälle passera utan att mycket varmt tacka parlamentets presidium och gruppernas sekretariat, för att inte nämna min egen personal, för de ändlösa timmar de ägnat åt detta projekt.
Jag kan berätta för kammaren att utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden med detta förslag vill sända ut tre signaler.
En signal för med sig meddelandet att den europeiska inre marknaden behöver bästa tänkbara konsumentskydd.
Vi kommer att uppnå det om vi kombinerar Europeiska unionens miniminormer med lagstiftningen i de enskilda staterna, men om vi å andra sidan skulle behöva harmonisera allt eller så mycket som möjligt skulle det bara leda till ett minimum av skydd för konsumenten.
Det är här jag vill påpeka att min uppfattning skiljer sig från vad kommissionär Byrne hade att säga.
Jag får faktiskt intrycket att det som är allra viktigast för kommissionen är att konsumentlagstiftningen på detta område bör centraliseras fullständigt, så att Europeiska unionen ensam har rätt att göra allt som har att göra med konsumentskydd.
Det skulle emellertid inte vara rimligt objektiv sett, eftersom de inhemska marknaderna fortfarande i stor utsträckning skiljer sig åt, och det är där som vi måste få en snabb och flexibel reaktion när olämpliga affärsmetoder dyker upp.
För det andra sänder vi meddelandet att finansmarknaderna måste öppnas även för enskilda konsumenter.
Vi vill att skyddsnormerna inte bara skall stärka det offentliga förtroendet för e-handel och för att handla via postorder, utan också uppmuntra allmänheten att leta efter erbjudanden på hela den inre marknaden för att till slut finna krediter med gynnsamma villkor.
För det tredje signalerar vi att vi är emot överreglering och byråkrati, för det finns helt enkelt ingen mening med att dränka vanliga kunder – även om de är ansvarsfulla vuxna – i en flod av information som de inte kan läsa eller ens förstå, och det är anledningen till vårt förslag om tydlig teknisk information som ger konsumenterna nyckelfakta om deras lån med en gång.
Vi har också ansträngt oss för att bibehålla tillgången till krediter, särskilt för vanliga män och kvinnor, och för de utsatta samhällsmedlemmarna.
Det är denna del av befolkningen som behöver kortfristiga lån för att helt enkelt klara sitt dagliga liv.
Slutresultatet av kommissionens förslag skulle ha blivit att de enda människor som kunde få lån var de som inte behövde det.
Det finns ytterligare två specifika punkter som jag kort skulle vilja ta upp, och de är fortfarande föremål för diskussion mellan grupperna.
Den första gäller berättigandet till tidig återbetalning.
En ståndpunkt när det gäller detta är att det i allmänhet borde vara tillåtet utan att några extra kostnader uppstår, medan en annan innebär att konsumenterna skulle få välja mellan lån på bestämd tid och lån som kan återbetalas tidigare.
Låt mig med tanke på att vi ännu inte har nått någon överenskommelse om detta, ytterligare närma mig Europeiska socialdemokratiska partiets grupp.
Som ni säkert har sett har jag redan lagt fram ett kompromissändringsförslag, ändringsförslag 173, där jag föreslår att när krediter beviljas för en period som är längre än tre år borde det vara möjligt att återbetala dem när som helst.
Jag skulle nu vilja lägga till något till detta genom att kombinera det med ändringsförslag 96 som rekommenderats av utskottet, och som syftar till att åstadkomma en proportionerlig minskning av kostnaderna i detta fall.
Även om det fanns några punkter från dagens debatt som jag ville nämna skall jag avsluta mitt inlägg.
Jag ser det här paketet med betänkanden – Gebhardts, Ghilardottis och mitt eget – som kulmen och slutförandet av vårt lagstiftningsarbete inom konsumentlagstiftningsområdet.
Vi har alltid lyckats fullgöra vårt ansvar i en anda av spänning mellan den inre marknadens krav och kraven från konsumentskyddet, och det vi har lagt fram för er ser jag som en enda mogen rättsakt.
Oavsett våra meningsskiljaktigheter i fråga om detaljerna, hoppas jag därför att kammaren stöder dem som helhet.
