# ID: svediakorp-gov447074
# author: Gebhardt (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 627
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Om och om igen hör vi talas om rovgiriga affärsmäns lömska ränksmiderier, i vars nät allmänheten fastnat, men från vilka det ofta är möjligt att lösgöra dem.
Alla medlemsstater har försiktighetsåtgärder för att skydda konsumenterna, vare sig det sker genom att använda myndigheter som Förenade kungarikets eller Frankrikes eller sådana organ som det nederländska eller i Tyskland.
Samtliga dessa myndigheter hjälper till om exempelvis ett brev landar på din dörrmatta där det står att du har vunnit pris i ett lotteri och att allt du behöver göra för att få det är att underteckna och posta blanketten, så det gör du och skickar iväg den.
En vecka senare får du varor du inte har beställt och som du uppmanas att betala för.
Alternativt faller du för en av de bantningskurer som erbjuds, som varit särskilt vanliga i ungdomstidningar den senaste tiden, vars effektivitet är betydligt överdriven och vars biverkningar slätas över.
Kanske har du lockats av ett erbjudande som visade sig innefatta ” modemkapning ”, där man på en webbplats erbjuder dig möjligheten att ladda ned musik gratis.
Du accepterar erbjudandet och under processens gång blir du, kunden, utan att vara medveten om det bortkopplad från din ordinarie internetleverantör och kopplas till en annan som är mycket dyrare.
Först senare får du räkningen.
I de flesta fall av bedrägerier kan de nationella myndigheterna hjälpa till.
I cirka 20 procent av fallen blir frågan problematisk när den enda kända adressen ofta är en postbox i ett annat land.
I sådana situationer blir goda råd snart ovärderliga.
Detta förslag till lagstiftning är av stor betydelse när det gäller att hantera sådana fall.
Lagstiftning behövs också snarast eftersom problemen blir allt vanligare, och allmänheten skall inte behöva klara sig själv.
Som föredragande instämmer jag därför i önskemålet från rådets irländska ordförandeskap att lagstiftningen, om det alls är möjligt, skall antas vid första behandlingen.
Det som har lagts fram är vad som kommit fram vid förhandlingarna.
Jag vill också protokollföra mitt tack till kommissionen för dess aktiva hjälp med att nå detta resultat.
Denna lagstiftning handlar huvudsakligen om ömsesidigt stöd när det gäller att stärka konsumenternas rättigheter, för vilka alla medlemsstater bör inrätta ett offentligt kontor som kan fungera som kontaktpunkt för myndigheterna i andra medlemsstater, även om jag vill betona att ingen medlemsstat skall tvingas att inrätta en ny myndighet.
Det är medlemsstaterna som bestämmer hur de funktioner som beskrivs i förordningen skall tilldelas olika befintliga myndigheter.
Det handlar inte om att skapa byråkrati, utan om att framgångsrikt sätta stopp för de bedrägliga systemen hos ett fåtal skurkaktiga handlare som använder gränsöverskridande affärer som täckmantel.
Offentliga myndigheter kan därför genom ömsesidig överenskommelse delegera hanteringen av fall till icke-statliga organisationer, och det är det traditionella förfarandet i Tyskland, Österrike och Nederländerna.
Jag arbetar utifrån antagandet att normen i dessa stater blir att uppgifter överlämnas till beprövade organ såsom konsumentorganisationer eller självreglerande organ inom företagen.
Min rekommendation som föredragande till mina kolleger att de bör godkänna denna kompromisstext i omröstningen bygger på detta.
De enda undantag jag kan tänka mig är när lagstadgade organ måste utbyta särskilt känsliga uppgifter, men vi har vidtagit uttryckliga åtgärder för detta i texten.
Genom att godkänna detta förslag till lagstiftning kan vi infria ett löfte som vi alla gjort som ledamöter i parlamentet, vårt löfte om att åta oss att ta hand om allmänhetens angelägenheter.
Jag hoppas att vi i morgon kommer att göra det med ett rungande ja.
