# ID: svediakorp-gov447069
# author: Kaufmann (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 567
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Exakt sju år har gått och fortfarande har varken rådet eller kommissionen visat sig kunna utarbeta ett förfarande för att införa artikel 7, en artikel som en gång, i samband med Amsterdamfördraget, basunerades ut som en grundläggande politisk innovation i EU-fördraget.
Bristen på tydliga förfararanderegler innebär emellertid att man i samband med det dokument där EU: s värderingar hävdas måste ha tålamod.
Utan ett sådant förfarande förblir hela artikeln en papperstiger.
En sådan situation är inte direkt avsedd att göra Europeiska unionen mer trovärdig i sina medborgares ögon.
Ni är alla medvetna om hur lågt denna trovärdighet har sjunkit i alla våra medlemsstater.
För att uttrycka mig artigt måste jag säga att jag är upprörd över det meddelande från kommissionen som används som utgångspunkt i betänkandet.
Det är mycket upprörande att kommissionen tämligen uppenbart inte vill införa sanktioner för medlemsstater vid allvarliga överträdelser av fördragen.
Kommissionen vill uppenbarligen lura oss att tro att allt i vår trädgård är underbart och kommer att förbli så.
Vad kan det annars betyda när kommissionen på sidan 14 i sitt meddelande helt enkelt slår fast att – och jag citerar – ” sanktioner i enlighet med artikel 7 i EU-fördraget och artikel 309 i EG-fördraget inte kommer att bli nödvändiga ”.
En sådan befrielse från ansvar skulle påtagligt minska våra egna höga förväntningar på våra delade värderingar och i sista hand sänka normen för hur grundläggande rättigheter och värderingar skyddas inom EU.
Det påminner oss även om den ofta använda repressiva meningen om att det som inte är tillåtet inte kan hända.
Ännu allvarligare är kommissionens strutsliknande och nonchalanta attityd mot skyddet av grundläggande rättigheter i krigstid, och här finns den verkliga skandalen.
Den verkliga skandalen är hur kommissionen faktiskt serverar EU: s grundläggande rättigheter i krigstid på ett silverfat.
Låt mig citera från sidan 8 i kommissionens meddelande där det står att ” tvärtom förutsätter ett allvarligt åsidosättande att faran redan skall vara ett faktum ”.
Rent hypotetiskt skulle antagandet av en lag som upphäver procedurmässiga garantier i krigstid vara en uppenbar risk.
Att för närvarande använda en sådan lag skulle å andra sidan innebära en allvarlig överträdelse.
Det är verkligen något att fundera över.
Kommissionen betraktar en medlemsstats lag som upphäver grundläggande rättigheter som endast en tydlig risk snarare än en allvarlig överträdelse, och nämner inte ens möjligheten med sanktioner.
Nej, det här går inte.
Det här är en punkt bortom vilken parlamentet inte kan tillåta kommissionen att envisas med att gå emot strömmen med de grundläggande rättigheterna, och jag är därför glad över att parlamentet har tagit initiativet, i form av Voggenhuberbetänkandet, så att nu äntligen någonting görs, sju år efter Amsterdam.
I anslutning till detta har jag lämnat in ett antal ändringsförslag som syftar till att göra utkastet till text mer exakt.
Det gäller särskilt EU: s skyldighet enligt konventets utkast till konstitutionellt fördrag i artikel 3.4 i avdelning I och artikel 193.1 i avdelning III att hålla sig till internationell rätt, och jag tror att Irakkriget, som stred mot internationell rätt, och allt elände detta land utsatts för av ockupationsmakterna, är ett bevis för att betänkandets förslag till resolution behöver stramas upp ytterligare.
