# ID: svediakorp-gov447065
# author: Voggenhuber (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 879
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Tack, herr talman.
Mina damer och herrar!
Det kanske kan påpekas att de tidigare debatterna om Boogerd-Quaak-betänkandet om mediernas frihet och utbytet av flygbolagens passagerarinformation på ett dramatiskt sätt har visat hur viktigt det är att förbereda sig för kriser när goda tider råder, hur svårt det faktiskt kan vara att försvara vår unions grundläggande värden när vi utsätts för stor press eller hamnar i en krissituation, och hur viktigt det är att komma överens om gemensamma principer och förfaranden.
Jag är därför glad över att utskottet med en överväldigande majoritet godkände betänkandet om att respektera och främja de värden som unionen bygger på, och som jag lägger fram för er i dag.
Genom att göra detta har ledamöter inom alla politiska grupper visat sin enhälliga beslutsamhet att försvara de grundläggande värdena och unionens demokratiska och rättsstatliga principer, vilket är värderingar som den internationella terrorismen har förklarat krig emot, men som kan leda till konflikter när det gäller att bekämpa samma terrorism och som också sätts på spel genom främlingsfientlighet, rasism och anti-semitism i Europa, såväl som genom politisk extremism.
Det är ingen idé att blunda för det.
Jag tror i stället att situationen kräver att vi förbereder oss för det.
Jag är tacksam mot kommissionen för att den med sitt meddelande lämnar ett viktigt bidrag till dialogen mellan institutionerna och till ett nära samarbete dem emellan, vilket jag anser är nödvändigt i fråga om tillämpningen av artiklarna 7.1 och 7.2.
Även om föredraganden och utskottet båda framförde kritik mot kommissionens meddelande, tror jag ändå att vi i dag har lyckats lämna ett antal förslag till hur ståndpunkten kan utvecklas ytterligare.
Både utskottet och jag ansåg att det var oumbärligt med en högre skyddsnivå än den som kommissionen föreslog, särskilt när det gäller att göra skillnad mellan en verklig risk enligt artikel 7.1 och en allvarlig överträdelse, vilket införlivandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna i konstitutionen enligt vår åsikt var.
Även om det faktum att detta godkändes av samtliga institutioner och regeringar i medlemsstaterna inte gör det bindande enligt lag är det bindande i politisk mening, vilket innebär att beslut som fattas med hänvisning till artikel 7 är oinskränkta och politiska, och därför endast kan fattas på grundval av denna artikel och i fullständig överensstämmelse med den.
Utskottet var ganska förbryllat – och det var verkligen jag också – över bristen på värdering av parlamentets särskilda ansvar, som så gott som saknas i kommissionens meddelande.
Enligt artikel 7.1 har parlamentet initiativrätt och båda punkterna ger det dessutom godkännanderätt.
Det innebär att frågan om huruvida de kriterier och principer som parlamentet väljer för detta förfarande verkligen erkänns också av andra institutioner blir ett relativt viktigt övervägande.
I mitt betänkande föreslog jag ursprungligen att dessa principer skulle omfattas av en interinstitutionell överenskommelse och därigenom göras bindande för de övriga institutionerna, men jag accepterar fullständigt utskottets beslut att inleda en interinstitutionell dialog om detta.
I betänkandet föreslås mycket uttryckliga principer, som jag hoppas också är framsynta, och de är avsedda att hantera de betänkligheter och farhågor som ledamöterna i kammaren hyser, men även andra utskott.
Enligt principen om förtroende är det våra medlemsstaters uppgift att via sina konstitutioner och institutioner vidta aktiva åtgärder för att försvara unionens grundläggande rättigheter och värderingar mot överträdelser och riskerna för det, och vi är också övertygade om att de måste vilja och kunna göra det.
Kammaren upprepar och bekräftar att den har detta förtroende.
För det andra bekräftar vi på nytt, med hänvisning till principen om åsiktsmångfald som bygger på demokrati och rättstatsprinciper, parlamentets avsikt att artikel 7 aldrig får användas som ett instrument för politiskt motstånd.
Principen om jämlikhet gäller också, trots de omfattande betänkligheterna om den, och avsikten är att den skall ingå, dvs. att medlemsstaterna skall behandlas lika oavsett deras storlek, deras bidrag till budgeten eller hur länge de varit medlemmar.
Jag skall avsluta med att säga att jag fäster särskild betydelse vid principen om öppenhet.
Även om varken jag eller någon annan här vill att saker och ting skall gå så långt kommer detta förfarande, om det sker, att ge upphov till stora spänningar.
Debatterna i början av detta sammanträde visar hur svårt det kommer att bli att i en katastrofsituation införa ett sådant förfarande med förtroende, förstånd och rättvisa.
Jag är övertygad om att parlamentet då skulle behöva en stor mängd offentlig trovärdighet, och i motsats till vad kommissionen föreslår kräver sådana omständigheter följaktligen inte ett separat förfarande, utan en fullständig insyn i alla förfaranden, vilket möjligheten med sanktioner gör så mycket mer nödvändigt.
Jag kommer nu till min slutsats, herr talman.
Parlamentet anser att frågan om sanktioner absolut måste tas upp och att den inte får vara föremål för spekulationer, så att det ingenstans – vare sig utanför eller inom EU – kan finnas det minsta tvivel om unionens beslutsamhet att använda alla till buds stående medel för att försvara de grundläggande rättigheterna, demokratin och rättstaten.
