# ID: svediakorp-gov447012
# author: Dhaene (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 563
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Förebyggande, återanvändning och återvinning av avfall – alla dessa ämnen har stått i fokus för uppmärksamheten under de senaste åren.
Jag vill tacka Karl-Heinz Florenz för hans bidrag till debatten och för detta intressanta betänkande.
EG-direktiven har definitivt fått bollen i rullning.
Vi sorterar och samlar in vårt förpackningsavfall, och vi ser till så att våra hushållsapparater bortskaffas på ett effektivt sätt.
Över hela Europa finns nu återvinningsanläggningar, och över hela Europa arbetar människor med att bearbeta det avfall vi alla producerar.
Det är ett tungt och krävande arbete.
Vi bör dock för miljöns skull göra det och fortsätta göra det, för sopberget växer fortfarande.
Vi kan därför inte blunda för att det finns vissa hinder i Europeisk avfallspolitik.
För det första råder det stora olikheter mellan medlemsstaterna när det gäller genomförandet av direktivet.
Detta beror i vissa fall på lättja men ofta också på verkliga problem, såsom avsaknad av potentiella marknader.
Dessa skillnader i genomförandet leder också till konkurrensproblem.
I vissa länder är det staten och skattebetalarna som svarar för insamling medan industrin bidrar i liten utsträckning, och i andra länder är det precis tvärtom.
För det andra har vi miljönyttan som inte alltid är så entydig.
Vi tror att återvinning gynnar miljön, men det finns en gräns.
Om till exempel transportavstånden blir alltför långa blir miljönyttan i stället en börda.
För det tredje lägger vi fortfarande inte ner tillräckligt arbete på förebyggande och återanvändning.
Förpackningar är viktiga för att skydda produkten, men dubbla lager plast runt en liten brödbit är väl ändå en överdrift.
Även om Europeiska socialdemokratiska partiets grupp inte är någon ivrig förespråkare för att uttrycka målen för förebyggande i vikt, eftersom detta uppmuntrar till användning av lättare material, till exempel plast, måste vi ändå notera att målen för återanvändning i Belgien exempelvis fungerar mycket väl.
Tyskland kan också tjäna som inspirationskälla när det gäller systemet för bortskaffande.
När det gäller ändringsförslagen stöder vi helhjärtat alla ändringsförslag som uppmuntrar till återanvändning och förebyggande, utom de där förebyggande uttrycks med en procentsats, till exempel ändringsförslag 13.
Vad beträffar definitionen av avfall anser jag att vi bör erinra oss målsättningen att miljöpåfrestningen av produktion och konsumtion skall minska.
För att detta skall kunna åstadkommas måste hela kedjan granskas, från råvara till avfall.
Det är inte meningsfullt, i mitt tycke, att föra ständiga diskussioner om definitionerna av avfall och förebyggande.
Jag delar Karl-Heinz Florenz uppfattning att avfallsminskning är en grundläggande del av en hållbar avfallshantering.
Ordalydelsen är av underordnad betydelse.
Slutligen vill jag kommentera de ekonomiska och sociala aspekterna av avfallsförebyggande.
Vårt huvudämne är miljön, men det innefattar även andra aspekter, särskilt på det ekonomiska och sociala området.
Det är just de aspekterna som inte har diskuterats tillräckligt, även om kostnaderna har nämnts för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor.
Vi har i det förflutna krävt att det skulle tillsättas en överkommissionär för hållbar utveckling.
Detta kan vara ett lämpligt tillfälle att upprepa det kravet.
Lissabonmålet behöver stimuleras, och stimulansen bör komma från ett nytt parlament och en ny kommissionär.
