# ID: svediakorp-gov447011
# author: Korhola (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 386
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Uppkomst av avfall måste förebyggas, både kvantitativt och kvalitativt, och samtidigt måste det finnas sätt att återvinna material som definieras som avfall så att mängden avfall som bortskaffas blir så liten som möjligt.
Detta har länge varit syftet med gemenskapens hållning i avfallsfrågan, och det är också huvudbudskapet i det utmärkta betänkande som har utarbetats av min kollega Karl-Heinz Florenz.
Principerna bakom avfallsförebyggande och en effektiv behandling och återvinning av det kan emellertid lätt tolkas som hot mot varandra.
Det finns organisationer som motsätter sig en effektiv avfallsåtervinning därför att de är rädda för att en framgångsrik avfallsbehandling utgör ett hot mot principen om förebyggande.
Detta är galenskap och den typ av ideologisk brist på flexibilitet som världen inte längre har råd med.
Alla metoder måste användas, först förebyggande, sedan återvinning, och våra politiker måste kunna hitta ett system där dessa målsättningar inte framstår som hot mot varandra.
Vi är dåliga politiker om vi inte kan göra systemet mer rationellt.
Detta innebär att definitionen av avfall kommer att vara av avgörande betydelse.
Vårt problem är de skiljaktiga och ofta alltför begränsande definitionerna i avfallssektorn, vilket det stora antalet fall vid EG-domstolen visar.
Detta problem måste åtgärdas genom att lagstiftningen förtydligas och harmoniseras.
Skillnaden mellan återvinning och bortskaffande måste definieras snarast möjligt när nästa valperiod inleds.
Det ser i dag ut som om konkurrens skulle ge mer ändamålsenliga åtgärder och därmed bättre effektivitet, vilket i de flesta fall även betyder miljöeffektivitet vid materialanvändning.
Konkurrens tillsammans med redan genomförd gemenskapslagstiftning leder på ett tillfredsställande sätt mot att uppkomst av avfall förebyggs.
Utvecklingen går definitivt åt rätt håll och behöver bara förstärkas.
De största outnyttjade möjligheterna ligger fortfarande i hur material och biprodukter som klassificeras som avfall kan återvinnas, så att användningen av nytt material kan begränsas och bortskaffandet av avfall göras överflödigt.
Industrin producerar enorma mängder avfall vars exakta sammansättning är känd och som vid källan skulle kunna behandlas åtskilt från det övriga avfallsflödet.
Därigenom skulle återvinningen underlättas och riskerna vara under fullständig kontroll.
Europa agerar korrekt i sin strävan mot en hållbar avfallshantering, och när det gäller detta mål finns det inget utrymme för kompromisser.
