# ID: svediakorp-gov447009
# author: Wallström, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 469
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
För det första skulle jag vilja tacka Karl-Heinz Florenz för detta viktiga betänkande; som vanligt har han gjort ett grundligt arbete.
I det sjätte miljöhandlingsprogrammet redogör Europeiska unionen för en vision om att integrera resurs-, produkt- och avfallspolitiken, och med utarbetandet av den temainriktade strategin för förebyggande och återvinning av avfall utformar vi nu den konkreta politik som kommer att utgöra nästa steg mot att förverkliga denna vision.
Tillåt mig att med er dela några tankar om de utmaningar vi står inför.
Den första utmaningen framför oss är att anpassa avfallspolitiken till utvidgningen och Europeiska unionens ökade mångfald.
Vi måste uppställa gemensamma regler som garanterar en hög miljöskyddsnivå för alla anläggningar på EU: s marknad för avfallsåtervinning.
Vi måste se till att vår lagstiftning ger rätt signaler till medlemsstaterna och samtidigt tillåter dem att anpassa politiken till nationella frågor.
Detta betyder att avfallslagstiftningen måste anta formen mer av en ram.
Den andra utmaningen vi står inför ligger i att definiera avfallspolitiska miljömål.
Vi måste noggrant inrikta oss på miljökonsekvenserna och se på hur avfallsförebyggande, återanvändning och ökad återvinning bäst kan minska dessa konsekvenser.
Slutligen kommer den mest konkreta utmaningen att vara att konstruera kostnadseffektiva instrument.
I det förflutna har vi fokuserat på produkter med särskilda frågor som uttjänta bilar och datorer.
Dessa avfallsslag utgör dock små bråkdelar av de totala avfallsflödena, och vi har i meddelandet angett sätt att främja återvinning mer allmänt.
Vi behöver öka de ekonomiska incitamenten att återvinna och göra så att material i större utsträckning kan återföras till ekonomin.
Jag skulle vilja kommentera några centrala aspekter av det betänkande ni har framför er.
Däri betonas med rätta det allmänna målet att minska avfallets miljökonsekvenser liksom den grundläggande roll avfallsförebyggande bör spela.
Vi måste dock finna oss i att det inte finns något mirakelinstrument som kan stoppa avfallet vid källan.
Vi kommer att vara tvungna att anlägga ett flexibelt synsätt som ger medlemsstaterna möjlighet att vidta många olika åtgärder.
Jag välkomnar det stöd som ges för att utarbeta gemensamma normer för anläggningar för avfallshantering och för att främja användningen av ekonomiska instrument såsom deponiskatter.
Jag anser att dessa inslag bör spela en nyckelroll.
Även deponiförbud kan vara användbara, men endast som en del av en övergripande politik.
Jag skulle vilja betona att det inte kommer att vara möjligt att öka antalet produktdirektiv i all oändlighet.
De avfallsflöden som täcks in är alltför små, och genomförandet är komplext.
Till sist, om vi vill komma framåt trots föränderliga omständigheter måste vår strategi vara bra från början.
Vi måste fokusera på avfallets viktigaste miljökonsekvenser och vidta ramåtgärder för att tackla dem.
