# ID: svediakorp-gov447008
# author: Florenz (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 733
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill också instämma i lyckönskningarna.
Jag vill tacka kommissionär Margot Wallström för att kommissionen har utarbetat denna temainriktade strategi.
Jag vill också uppmana henne att arbeta vidare med denna fråga, för jag anser att vi nu befinner oss i ett skede i Europa när vi måste överväga om avfallspolitiken kan fortsätta att bedrivas som tidigare eller om det är så att vi länge har haft nya kunskaper och inte längre bara kan dra åt lösa skruvar, utan kanske snarare bör ändra hela systemet på sina ställen.
Detta är därför den första förordning – som både kommissionen och parlamentet har behandlat – som innebär att vi snarast måste titta på införlivandet av lagstiftningen i Europa.
Genomförandet av direktivet om deponering av avfall är exempelvis uruselt, milt talat.
Vissa länder uppnår målet medan andra inte gör någonting på detta område.
Jag tror därför att vi, förutom att hålla en hög skyddsnivå, också måste vara uppmärksamma på införlivandet här.
Det andra som är väldigt angeläget för mig är att vi när det gäller avfall och återvinning ser till så att de instrument och förordningar som gäller samtidigt, till exempel REACH och IVO, liksom annan produktpolitik och resursstrategier – som också borde ha tagits upp i diskussionen nu – är förenliga med detta betänkande.
Annars tror jag inte att lagstiftningen kommer att vara vattentät, utan att det kommer att uppstå kryphål; det vill vi verkligen undvika.
Vi välkomnar varmt kommissionens hållning, som går ut på att utveckla en hållbar avfallshantering samtidigt som miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekter ges samma värde, vilket innebär att en hållbar politik upprättas.
Vi anser också att man måste titta på både resursernas och avfallspolitikens hela livscykel; inte bara delar av den, utan hela livscykeln måste beaktas.
Kommissionär Wallström!
Jag måste särskilt stödja tanken om att införa kostnadsanalyser.
Utan sådana analyser tror jag inte att vi kan göra Europa attraktivt för industrin.
Jag vill inte på något sätt ifrågasätta den hållbara kombinationen inom avfallshierarkin, men vi måste införa ett viss mått av öppenhet och flexibilitet i denna avfallshierarki eftersom förebyggande, återanvändning, återvinning, energiåtervinning och miljövänligt bortskaffande av avfall är beprövade instrument som vi kan förlita oss fullständigt på.
Ordningen är också den rätta, men jag vill återigen uttryckligen peka på den flexibilitet som vi faktiskt behöver här.
Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor har helt klart behandlat de frågor där fler harmoniseringsförslag måste läggas fram och där gällande förordningar verkligen måste genomföras.
Det gläder mig oerhört att det i framtiden också kommer att finnas vissa regler och systematiska normer för återvinningsanläggningar så att inte olika personer har olika uppfattningar när det gäller återvinningsanläggningar.
Jag hoppas att utskottet och kommissionen håller med mig om att konkurrenskraften hos både sekundära material och primärråvaror måste garanteras.
Jag tror också att det behövs hjälp utifrån, antagligen från beskattningsområdet, för att vi skall kunna utveckla ett tillräckligt och framför allt kontinuerligt flöde av sekundära material för tillverkningsindustrin.
Direktivet om deponering av avfall är en svår fråga, och vi undersöker tillsammans med miljörörelsen om vi bör införa en deponiskatt eller inte.
Jag tror inte alls på den idén eftersom den innebär att Europa blir dyrare som lokaliseringsplats för industrin.
Däremot tror jag på att så småningom höja standarderna för deponering till en nivå där de kan jämföras.
Att höja skatter är i princip det enklaste man kan göra på detta område, men om de nödvändiga likvärdiga standarderna för deponering kunde åstadkommas skulle det också innebära att kostnaderna kunde harmoniseras.
Det vore en mycket klokare väg att gå.
Vi har därför föreslagit en standardisering och en verkligt ” europeisk ” deponiförordning, och vi har fått en mycket stor majoritet med oss.
En annan viktig fråga – och detta är svårt att tro – är den om huruvida det skall göras åtskillnad mellan återvinning och bortskaffande och så vidare.
Allt detta kommer i framtiden att regleras genom detta direktiv och kommer att följas av kommissionen och av er i enlighet med målsättningarna.
Jag vill tacka alla ledamöter som har deltagit i arbetet med detta betänkande och jag hoppas att utgången blir positiv.
