# ID: svediakorp-gov446976
# author: Ribeiro e Castro (UEN ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 261
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Dessa betänkanden har tyvärr blivit en ritual som tjänar radikala och sekteristiska syften.
De fyller inte längre den viktiga funktionen att skydda och värdesätta mänskliga rättigheter i Europeiska unionen, att verkligen gagna medborgarna.
Årets betänkande utgör inget undantag från denna utveckling.
Betänkandet intar ofta en maximalistisk hållning.
Det innehåller orättvisa, intetsägande och grundlösa bedömningar av medlemsstaterna, exempelvis när det gäller hänvisningarna till Portugal, som samtliga är felaktiga.
Efter att ha tagit sin utgångspunkt i stadgan om de grundläggande rättigheterna gör det omedelbart ned detta dokument och avlägsnar sig helt från stadgan genom att hävda ” rätten till abort ” – något som inte existerar (medan en ändring som jag föreslog i diskussionerna i utskottet, om att skydda mänskligt liv, förkastades) och genom att tvångsmässigt hävda de homosexuellas rättigheter, vilket strider mot medlemsstaternas exklusiva behörighet när det gäller familjerätt.
Slutligen saknar betänkandet den kraft som krävs för att hantera verkliga hot.
Å ena sidan bortser det helt, vilse som det är i strömmen av känslomässigt formulerade paragrafer, från det faktum att terrorism är det största hotet mot de mänskliga rättigheterna i dag.
Å andra sidan misslyckas det uppenbart med att fördöma den franska lagstiftningen om religiösa symboler, som är det mest oroande tecknet på diskriminering på senare tid och utgör ett hot mot religionsfriheten.
Jag röstade därför emot betänkandet och välkomnar det faktum att det har förkastats i plenum.
Jag hoppas att man drar lärdom för framtiden.
