# ID: svediakorp-gov446894
# author: Nordmann (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 231
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Jag vill också gratulera Arie M. Oostlander, som har lyckats utarbeta ett betänkande som har godtagits av både förespråkarna för och motståndarna till Turkiets anslutning i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik.
Det är inte dåligt gjort och beror på det mycket förnuftiga och välavvägda resonemang som han följer från början till slut – nåväl, nästan från början till slut, men jag återkommer till detta.
Jag skulle vilja säga att Ursula Stenzel gör klokt i att påpeka att vi inte ser hela bilden om vi endast utvärderar Turkiets framsteg, men inte undersöker om Europeiska unionen, inom de olika politiska verksamhetsområdena, är beredd att ta emot Turkiet, och detta är ingen bagatell.
Den punkt som jag vill ta upp, herr Oostlander, är sekularismen.
Jag anser att punkt 32 i ert betänkande härrör från en något fördomsfull syn på sekularismen, som kanske är det mest värdefulla arvet från Kemal Atatürk.
Åtskillnad mellan kyrka och stat är ingen arkaisk formel, utan ett recept för vår unions framtid.
Det faktum att en regering i ett land vars befolkning till övervägande del är muslimskt försöker genomföra denna åtskillnad i praktiken är, enligt min mening, en tillgång som Turkiet bör berömmas för och inte något som hindrar utvecklingen.
