# ID: svediakorp-gov446893
# author: Paasilinna (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 304
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, mina damer och herrar!
Jag vill tacka Arie M. Oostlander för hans, som alltid, kloka ord till oss.
Det grundläggande problemet med utvidgningen är att vi kommer att uppleva en stor expansion av unionen från den 1 maj, och den kommer att vara mycket mer problematisk än tidigare utvidgningar.
Samtidigt är unionens förmåga att ta emot nya medlemsstater inte så stor som förut.
EU är nu mer krävande och mer engagerat, och utvidgningen är inte en maskin eller ett djur: den är den mest komplicerade mänskliga skapelsen av dem alla – Europeiska unionen.
Vi måste emellertid behandla Turkiet lika rättvist som alla andra länder som vill ansluta sig till EU, trots att vår förmåga att ta emot dessa länder har försvagats.
Turkiet har gjort stora framsteg på kort tid.
Det finns nya lagar som företräder det civila samhället och det finns demokrati.
Kvinnornas och kurdernas status diskuteras nu öppet, även om jag inte riktigt förstår var militärmakten upphör och var den civila makten tar vid.
Militärens märkbart höga status är ett mycket stort problem.
Köpenhamnskriterierna har ännu inte uppfyllts, och med detta menar jag upprätthållandet av rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.
Det finns fortfarande mycket kvar att göra i detta avseende.
Domstolsväsendet är inte självständigt och Turkiet bör underteckna Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.
Vi möter ett välbekant problem: rättvisa lagar antas och många beslut fattas, men frågan om de genomförs i praktiken och om detta genomförande övervakas förblir ett stort, dunkelt problem som vi inte kan lösa, och detta ligger i turkarnas händer.
Kan de göra det?
Det är frågan denna gång, och vi kommer inte att kunna besvara den förrän efteråt.
