# ID: svediakorp-gov446890
# author: Leinen (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 369
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Helmut Kohl tillfrågades nyligen i tysk TV om vad han ansåg om Turkiets anslutning.
I sitt svar hänvisade han till Köpenhamnskriterierna.
Reportern ställde många frågor till honom, men han sade aldrig ” nej ” till Turkiets anslutning.
Jag anser att han gjorde rätt.
Eftersom Turkiet har lovats anslutning i 40 år, skulle allt annat bara oroa folket i Bosporen och det allmänna politiska klimatet i Europa.
Parlamentet bör därför inte anta något som skulle utgöra ett hinder mot anslutningsalternativet; detta innebär att vi inte bör rösta igenom ett antal av de förslag som har lagts fram.
Bollen ligger helt klart på Turkiets planhalva.
Turkarna måste visa att de följer Köpenhamnskriterierna.
Vi kan se att mycket har gjorts, men det är fortfarande inte tillräckligt.
Turkiet har fortfarande lång väg att gå mot demokrati, rättssäkerhet och frihet, och när det gäller det sistnämnda har vår uttryckliga oro rört Turkiets minoriteter, i synnerhet kurderna.
Mycket har nedtecknats svart på vitt, men det fungerar ännu inte i praktiken – det fungerar inte i skolorna, i TV, eller när det gäller kurdernas rätt att använda sitt eget språk.
Jag får brev från allmänheten med klagomål om hur godtyckligt de behandlas av polis och rättsväsende – en grym verksamhet som Turkiet måste sätta stopp för!
Turkiets polis- och rättsväsende är inte demokratiskt; det finns fortfarande mycket kvar att göra på det området.
Jag anser även att all makt måste ligga i händerna på de civila institutionerna och att militären bör finnas där den hör hemma – i sina kaserner.
Det kan inte vara godtagbart att militären, det nationella säkerhetsrådet, skall ha sista ordet när beslut fattas i Turkiet.
Jag instämmer i kommissionsledamot Günter Verheugens bedömning att Turkiet har inlett ett stort reformprojekt.
För ett islamiskt land är en konstitution som bygger på demokratiska och liberala principer även ett stort experiment, och något vi måste stödja.
Så i stället för att säga ” nej ” bör vi lämna dörren öppen för möjligheten till ytterligare reformer och rösta därefter längre fram.
