# ID: svediakorp-gov446888
# author: Berthu (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 291
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
I Oostlanderbetänkandet dras den kloka slutsatsen att Turkiet inte är redo att ansluta sig till Europeiska unionen på grund av att, och jag citerar: ” Turkiet ännu inte uppfyller de politiska Köpenhamnskriterierna. ”
När vi läser betänkandet i detalj innehåller det sanningen att säga ytterst få punkter som verkligen kan betraktas som argument till förmån för en anslutning, förutom hänvisningar till den turkiska regeringens förtjänstfulla ansträngningar, och det är inte alls säkert att dessa ansträngningar kommer att ge några verkligt djupa sociala effekter.
De turkiska samhällsvärdena skiljer sig fortfarande mycket från Europeiska unionens värden på många grundläggande områden, såsom relationen mellan stat och religiösa samfund, som räknas upp i punkterna 32 och 33 i Oostlanderbetänkandet, vilka jag ber alla att överväga.
Vi kan naturligtvis alltid hoppas på en snabbare konstitutionell utveckling mot demokrati, pluralism, grundläggande friheter och en avveckling av den parallella militärstaten i Turkiet.
Dessa mål har dock inte nåtts ännu.
Även om de nås, hur lång tid skulle det ta för det turkiska samhället att anpassa sig efter detta?
Dessutom, har vi inte anledning att frukta negativa reaktioner från vissa sociala grupper och oönskade effekter vilka vi, som européer, är ur stånd att kontrollera?
Följaktligen, mina damer och herrar, skulle det vara oansvarigt av oss att erbjuda Turkiet något annat än ett privilegierat partnerskap i syfte att stödja landets utveckling, utan att leda in EU på farliga vägar.
Det är bättre att vi säger detta rent ut, och det skulle vi ha gjort för länge sedan.
Min huvudsakliga kritik mot Oostlanderbetänkandet är att det inte förmedlar detta budskap.
