# ID: svediakorp-gov446885
# author: Lalumière (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 427
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Turkiet är en viktig fråga där åsikterna går vitt i sär.
Efter många diskussioner och ändringsförslag i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik, anser jag att den resolution som har föreslagits av föredraganden, Arie M. Oostlander, är tillräckligt balanserad för att röstas igenom.
Jag kommer att rösta för den – naturligtvis på villkor att denna balans inte rubbas av att nya ändringsförslag, som är onödigt stränga mot Turkiet, antas i plenum.
Detta betyder absolut inte att vi skall vara eftergivna mot Turkiet på något sätt.
Det är absolut nödvändigt att vi står fast vid de radikala reformer som den turkiska regeringen måste genomföra om den så småningom skall kunna uppfylla Köpenhamnskriterierna.
Detta insisterande och dessa krav, som Europaparlamentet och kommissionen har bekräftat vid oräkneliga tillfällen, har faktiskt börjat ge resultat.
Tayyip Erdogans regering, som har stärkts av det senaste valresultatet, har redan antagit lagar som går i rätt riktning.
Det är naturligtvis viktigt att dessa nya lagar genomförs på lämpligt sätt i praktiken, och det finns sannerligen ett behov av andra lagar och en ny konstitution.
Människors tänkesätt måste naturligtvis också ändras, och det är aldrig lätt; i själva verket är det den allra svåraste uppgiften.
Framsteg har dock redan gjorts, och parlamentet får inte bryta denna drivande kraft, tvärtom, vi måste uppmuntra Turkiet att öka takten.
En av de stora fördelarna i denna process att bereda vägen för Turkiets anslutning till Europeiska unionen är att den främjar reformer som leder till en pluralistisk demokrati, en modern ekonomi och respekt för de individuella rättigheterna.
Det sistnämnda får mig att minnas fallet Leyla Zana, och det är min innerliga önskan att reformprocessen snabbt kommer att leda till en efterlängtad, rättvis och skälig lösning av denna situation.
Kort sagt har den pågående reformprocessen redan varit mycket värdefull för oss, eftersom den har fört oss närmare Turkiet och allt starkare band av ömsesidigt förtroende har skapats mellan Turkiet och EU.
Faktum är att vi själva har ett större behov av dessa band.
Vår framtid, och i synnerhet vår säkerhet i en vidare bemärkelse, är i stor utsträckning beroende av att vi har goda förbindelser med det storslagna landet Turkiet.
Vi måste därför fortsätta att odla dessa förbindelser med kraft och övertygelse mot bakgrund av möjligheten att kunna inleda anslutningsförhandlingar i början av nästa år.
