# ID: svediakorp-gov446877
# author: Verheugen, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 805
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag har bett om tillstånd att få tala, eftersom er talman och talmanskonferensen bett mig att besöka dem nu i ett brådskande ärende.
Jag har vissa svårigheter att befinna mig i kammaren och hos talmanskonferensen samtidigt.
Jag hoppas ni förstår att detta blir mitt sista inlägg och att jag sedan måste uppfylla talmannens begäran.
Jag har fyra korta kommentarer.
Den första är att anslutningsförhandlingar handlar om att anta gemenskapslagar; antagandet av lagar är inte en förutsättning för att förhandlingarna skall hållas.
Därför har många föredragande helt rätt i sina påståenden, och i våra framstegsrapporter sägs det mycket riktigt samma sak, men det kan inte åberopas nu för att motivera ett uttalande om att vi inte kan inleda förhandlingar med Turkiet på grund av att landet ännu inte gjort det som vi skall förhandla om.
Det ligger tyvärr en motstridighet i detta.
Jag måste även påpeka för Renate Sommer att det helt enkelt inte är sant att, som hon gör, att påstå att turkarna begär mer och mer pengar utan att göra någonting.
Jag borde verkligen veta om Turkiet bad om mer pengar och det gör inte landet.
Sanningen är skam till sägandes tvärtom den att Europeiska unionen inte kunde fullgöra sina finansiella åtaganden till Turkiet.
Det är sanningen i frågan.
Låt mig övergå till frågan om möjliga effekter av Turkiets anslutning till gemenskapssystemet, vilket jag skulle vilja säga är en av de allra viktigaste frågorna.
Tanken att göra en särskild utredning av detta anser jag vara särskilt viktig och intressant.
Även jag är övertygad om att det borde göras och vi har redan börjat fundera litet över en möjlig räckvidd för ett sådant projekt.
Det är emellertid också viktigt att vi vet vad anslutningen i sista hand skulle innebära för EU när det är dags att fatta beslut om att inleda förhandlingar eller inte.
Jag kan inte annat än hålla med alla de som väldigt tydligt klargjort att förändringar måste återspeglas i verkligheten.
Jag har sagt samma sak vid upprepade tillfällen till den turkiska premiärministern under de långa pauserna i de senaste fem dagarnas förhandlingar i Bürgenstock i Schweiz.
Han känner till problemet och jag sade till honom att genomförandet av reformerna vid årets slut måste ha nått ut en sådan punkt att vi kan betrakta genomförandeprocessen som tillförlitlig och hållbar.
Om så inte är fallet, kommer vi knappast att kunna dra slutsatsen att de politiska kriterierna har uppfyllts.
Jag skulle också vilja belysa det som Brok sade om ihärdighet i reformprocessen, vilket är det viktigaste av allt.
Som ni vet så förespråkar jag en debatt i den grundläggande frågan om huruvida Turkiets anslutning skall ske överhuvudtaget – en som, fast det är en tvistefråga, borde föras uppriktigt och utan några fördomar alls.
Allt jag begär, som jag alltid gör, är att vi i allt vi säger och i det sätt på vilket vi för vår debatt inte undergräver det som reformförespråkarna åstadkommer i Turkiet.
Vad vi än anser om Turkiet så är det en sak vi måste vara överens om och det är att det ligger i vårt grundläggande intresse att Turkiet blir demokratiskt, rättssäkert och stabilt, att det blir en stadig och tillförlitlig partner till Europeiska unionen.
Det är i alla fall sant och därför måste reformprocessen fortsätta.
Låt mig avsluta med att helt kort återgå till Cypern: alla de frågor som ställdes i betänkandet av Arie M. Oostlander om det turkiska ansvaret för Cypern kommer att lösas så snart Annans plan godtas.
Det kommer då att finnas en lösning och alla frågor kommer inte längre att vara relevanta och kommer därför att försvinna.
Jag får intrycket av att det nu mest av allt gäller att övertyga den grekcypriotiska befolkningen om att den plan som utarbetats, den senaste plan som lagts fram – och det kommer inte att bli någon annan – även ligger i deras intresse.
För att göra det krävs det verkligen en hög grad av ledarskap och stark politisk vilja.
Jag är fullkomligt beredd att göra all information vi har tillgänglig för både denna kammare och dess utskott men jag måste påpeka att inga ändringar kan göras i planen.
Det enda vi kan göra nu är att överväga den mycket noga och utvärdera den för oss själva, men ingenting kan ändras.
Det är det svar jag ville ge er.
Jag ber verkligen om ursäkt för att jag, för en gångs skull, inte kan vara närvarande under hela debatten, men jag har förklarat anledningen och ber om förståelse.
