# ID: svediakorp-gov446872
# author: Lagendijk (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 714
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vi har nu nått den punkt i debatten om Turkiet där det lyckligtvis råder allmän enighet om de kvarstående frågorna.
Frågorna måste hanteras strikt, och genomförandet – detta ord har nämnts upprepade gånger – är mer nödvändigt än någonsin.
Trots detta har betänkandet av Arie M. Oostlander tre svagheter, och jag anser att dessa först måste åtgärdas.
Låt oss för det första betrakta punkt 8 enligt vilken Turkiets nuvarande hållning i Cypern-konflikten även återspeglar arméns politiska inflytande.
Vi kan naturligtvis inte ta detta på allvar.
Det som just nu har hänt på Cypern är att armén har godkänt händelseförloppet enligt regeringens rekommendation.
Det är ett exempel på reform och inte stagnation.
Vi måste ta bort detta avsnitt i betänkandet, något som blir möjligt genom ändringsförslag 10.
För det andra, också det mot bakgrund av de senaste händelserna, kan Arie M. Oostlander inte mena allvar när han uppger att grekcyprioterna har visat att de till fullo stöder Annan-planen?
De kommer att få visa det de närmaste veckorna.
Jag anser alltså att det behövs en ändring även på den punkten.
Den tredje svagheten, slutligen.
Jag är absolut för en sänkning av tröskeln för antal röster vid val och jag har lagt fram ett ändringsförslag om detta.
Detta är något som parlamentet vill, och vi måste förmedla detta till turkarna, för som jag ser det skulle det vara bättre för det turkiska parlamentet att ha fler partier än nu, där det är möjligt med en röstgräns på tio procent.
Huvudproblemet i betänkandet av Arie M. Oostlander finns dock i punkt 7.
Föredraganden har erkänt, eller var kanske tvungen att erkänna, att om de nuvarande reformerna genomförs kommer medlemsstaterna att fatta beslut i december om att inleda förhandlingar.
Vad står det i punkt 7 om detta?
Enligt Arie M. Oostlanders tolkning måste förhandlingar inledas, men vi kommer inte att gå in i verkliga förhandlingar.
I synnerhet kommer inte de 31 kapitlen i gemenskapens samlade regelverk att förhandlas, trots att förhandlingar om detta har genomförts med alla andra länder som har ansökt om medlemskap.
Det som föreslås i punkt 7 är att vi skall klara av de politiska kriterierna först.
Det låter bra, men vad betyder det i praktiken?
Låt mig ta ett exempel.
I samma punkt anges att programmet bör inbegripa utarbetandet av en ny konstitution.
Arie M. Oostlander är för detta, och det är jag också.
Om detta görs på ett korrekt sätt tror jag att det kommer att ta mellan två och tre år – vi kan bara tänka på hur lång tid det tar för Europeiska unionen.
För att ta ytterligare ett exempel har Arie M. Oostlander upprepade gångar sagt att den förändring av mentaliteten som vi vill ha är en process som tar tid.
Anser han att detta verkligen skall vara avslutat innan vi kan diskutera kapitlen?
Säkert inte.
Anser Europaparlamentet, och anser verkligen till exempel Europeiska socialdemokratiska partiets grupp, att vi skall gå in i förhandlingar med Turkiet med bakbunden arm därför att det finns 31 kapitel i gemenskapens samlade regelverk som vi inte får diskutera?
Jag har en annan åsikt, som jag uttryckt i ändringsförslag 9.
Jag är beredd att göra två saker efter december månad.
För det första måste vi fortsätta att betona vikten av de politiska kriterierna, om möjligt med hjälp av ett särskilt övervakningssystem, eftersom det är viktigt nu och i framtiden, men samtidigt skall vi inleda de så kallade normala förhandlingarna.
Enligt min mening kan vi inte säga till Turkiet i december att vi skall inleda förhandlingarna och följa Arie M. Oostlanders tolkning.
Denna tolkning inryms nu i punkt 7 och den innebär att vi under många år endast kan utföra grundarbetet innan vi kan påbörja de verkliga förhandlingarna.
Punkt 7 är nu en ofullständig – jag skulle nästan vilja säga diplomatisk – kompromiss som döljer en mängd försyndelser.
Alternativet är en tydlig, men nyanserad ståndpunkt från parlamentets sida, och det har Turkiet rätt till.
