# ID: svediakorp-gov446869
# author: Swoboda (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 660
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, ärade kommissionär, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att gratulera Arie M. Oostlander till detta betänkande, som är mycket bra och nyanserat.
Det är ett faktum att det finns ledamöter här i Europaparlamentet som anser att Turkiet inte borde vara ett kandidatland.
Det är olyckligt att det inte finns något klart och entydigt förslag om detta, så att vi definitivt kunde fastställa vad majoriteten av parlamentet har för åsikt i frågan.
Jag anser att Turkiet bör fortsätta att vara ett kandidatland såsom det redan är.
Det måste medges att det inte är ett kandidatland som de flesta andra där processen kan genomföras relativt snabbt och under några få år.
Turkiet befinner sig i en särskild situation.
Jag medger att de regeringar i Turkiet som tydligt har åtagit sig att göra Turkiet till en sekulariserad stat också borde erkänna det.
Tyvärr har inte Turkiet gjort mycket de senaste åren för att vidta de framåtskridande åtgärder – inte heller när det gäller det praktiska genomförandet av sådana åtgärder – som vi med rätta i dag återigen uppmanar Turkiet till.
Den förra regeringen – som bildades av AKP – visade dock ett tydligt intresse för reformer och vidtog beslutsamma åtgärder för att genomföra dem.
Det finns kanske en del ledamöter här i parlamentet som anser att Turkiet inte längre skall vara ett kandidatland just på grund av att det är en AKP-regering som gör framsteg.
Jag anser dock att det finns mycket goda skäl till varför Turkiet bör förbli ett kandidatland, och det finns väldigt många goda skäl till varför EU skall kräva att reformerna inte endast skall fortsätta, utan också genomföras.
Detta är säkert en av de avgörande svårigheterna.
Jag ber kommissionen att i sin rapport till rådet – som skall fatta beslut och som måste ha behörighet att göra det också i fortsättningen – inte skall begränsa sig till att endast utvärdera vad som har beslutats, utan också beakta vad som har genomförts.
Jag vet att kommissionär Günter Verheugen kommer att göra det.
Jag skulle personligen se det som att ett mycket stort mål har uppnåtts om synliga framsteg kunde göras före slutet av detta år beträffande genomförandet av de åtgärder som Turkiet har antagit.
Om jag övergår till arméns roll har något lika betydelsefullt ägt rum, genom att den tydligt har minskat.
Om det stämmer som kommissionär Günter Verheugen har sagt, och om den turkiska regeringen tar positiv ställning till Cypernfrågan, då hänger det samman med att militären har fått en mindre roll; i en avgörande fråga visade militären tidigare kraftigt motstånd, och det var naturligtvis förhandlingarna om Cypern.
För turkarna är detta naturligtvis ett bevis – eller brist på bevis – på att militären verkligen har fått en minskad roll.
Om vi går över till de mänskliga rättigheterna är det ganska tydligt att framsteg har gjorts, men att mycket mer behöver göras.
Jag hänvisar också här till kurdfrågan, som jag vet fortfarande är mycket svår för turkarna, eftersom den även handlar om gränser till grannländer med kurdisk befolkning.
Detta förutsätter naturligtvis att dessa kurdiska regioner inte används som baser för militära angrepp eller terroristattacker mot Turkiet.
Låt mig därför upprepa min åsikt att vi bör hålla fast vid vår ståndpunkt och noggrant granska om kriterierna uppfylls, på samma sätt som vi gör med alla andra länder.
Jag vill avsluta med att säga något om Cypern.
Jag hoppas att man når fram till en lösning och jag är mycket tacksam för kommissionär Günter Verheugens insatser, men det måste stå klart för oss att det måste vara en lösning som är rättvis både för Cypern och Europa, så att det land som ansluter sig till Europeiska unionen kan delta aktivt i unionens beslutsfattande.
