# ID: svediakorp-gov446868
# author: Suominen (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 450
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Medan vi funderar över Turkiets eventuella anslutning till Europeiska unionen måste Köpenhamnskriterierna betraktas i sin helhet.
I Arie Oostlanders utmärkta betänkande betonas detta på ett objektivt sätt.
Jag tror att det är en opartisk bedömning, varken negativ eller positiv, om Turkiets eventuella anslutning.
Det beror på Turkiet självt om det kommer att uppfylla de politiska kriterierna för kandidatländer och hur snabbt det går.
Europeiska unionen måste fatta beslut om den kan tillgodogöra sig en eventuell utvidgning, dvs. om unionens ekonomi och egna strukturer klarar det.
Båda synpunkterna måste beaktas fullt ut och inga yttre påtryckningar kan eller bör tillåtas för att ändra dem.
Jag tror att jag åtminstone talar för min grupps finska delegation när jag säger att många faktorer pekar på att Turkiet nu kan vara på rätt väg och att anslutning kan skönjas svagt i slutet på den vägen.
Turkiet fick inte löfte om medlemskap i Helsingfors 1999, men däremot status som kandidatland, något som tydligen avsevärt ökar förhoppningarna i landet.
I dagsläget är det bäst att inte göra några närmare bedömningar av unionens möjligheter att ansluta Turkiet.
Tio nya medlemsstater kommer att innebära att unionens medel utnyttjas till bristningsgränsen under många år framöver.
Medan de flesta nettobidragsländer vill minska unionens budgetram har Turkiet en lång väg att gå för att uppfylla Köpenhamnskriterierna.
Jag skall bara ta upp två punkter.
Innan vi kan vara absolut säkra på att representativ demokrati styr armén i Turkiet i alla situationer, och inte tvärtom, kan man inte ens tänka på fullt medlemskap.
För det andra är det ett grundläggande krav för anslutning att religionsfrihet införs, så att alla religioner som endast fungerar i religiösa sammanhang, får frihet och verklig rätt att grunda och bygga egna kyrkor på samma sätt som EU-länderna enligt tradition gladeligen tillåter utomeuropeiska religioner att göra.
Vi bör här gratulera kommissionär Günter Verheugen, Kofi Annan och övriga förhandlare, till det faktum att Cypernfrågan, som nu även är ett rättsligt hinder för Turkiets anslutning, håller på att lösas.
Vi hoppas alla nu att den snabbt får ett slut genom den folkomröstning som det har fattats beslut om.
På lång sikt anser jag dock att det skulle ligga i unionens intresse att hindren för Turkiets anslutning försvann eller togs bort.
Mitt ändringsförslag 1 och James E. M. Elles ändringsförslag 16 är enligt min åsikt fullt förenliga med kriterierna och inte på något sätt ett försök att tillintetgöra Turkiets önskan om medlemskap.
Jag anser dock att ändringsförslag 41 kommer att betyda att Turkiet utesluts från anslutningsförhandlingarna.
