# ID: svediakorp-gov446862
# author: Van Orden (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-04-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 473
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Den turkiska regeringens arbete med att uppfylla Europeiska unionens politiska kriterier, så att det riktiga beslutet, att inleda anslutningsförhandlingar, kan fattas i december, har gått förvånansvärt snabbt.
Vi bör erkänna detta och gratulera de turkiska myndigheterna.
I ett mycket svårt internationellt läge och trots fruktansvärda terrordåd i Istanbul, har det funnits en fast beslutsamhet att åstadkomma inrikespolitisk förändring.
Ändå tycker kanske somliga att förutsättningarna för EU-medlemskap ändras varje gång Turkiet gör framsteg i en viss riktning.
I sitt betänkande för ett år sedan sände parlamentet ett onödigt negativt budskap till Turkiet, utan att erkänna omfattningen av den positiva utveckling som hade ägt rum under de föregående tolv månaderna.
Årets betänkande är mer balanserat, men budskapet är alltjämt ljumt.
Ett antal av de framlagda ändringsförslagen syftar till att ändra för det första besluten från Europeiska rådets möte i Luxemburg 1997, där man bekräftade att Turkiet kommer att bedömas på grundval av samma kriterier som de andra kandidatländerna, och för det andra besluten från Europeiska rådets möte i Helsingfors 1999, vid vilket man erkände Turkiets status som fullvärdigt kandidatland.
Det är inte längre riktigt att tala om Turkiets eventuella anslutning till Europeiska unionen.
Turkiets öde är bestämt: landet kommer att bli medlem så småningom.
Jag hoppas dock att själva Europeiska unionen vid det laget, när många av ungdomarna här på åhörarläktaren – däribland ungdomar från St. Martin ’ s School i Brentwood, i min valkrets – kommer att vara fullt etablerade i sina yrken, har övergett sin fixering vid politisk integration och blivit en lösare gemenskap av nationalstater.
Många av oss arbetar med detta för ögonen.
Cypernfrågan har nämnts, med all rätt.
Den har blivit en faktor i Turkiets egen strävan mot EU-medlemskap – felaktigt, tycker kanske somliga.
Om allt går bra kommer dock vad som var en negativ faktor snart att få motsatt verkan.
I går kväll lade FN: s generalsekreterare fram sin slutgiltiga plan för att lösa motsättningarna om Cypern.
Alltför länge har den internationella opinionen varit snedvriden i denna fråga, och turkcyprioterna har inte behandlats rättvist.
I synnerhet de turkiska myndigheterna har arbetat hårt för att nå en bra uppgörelse som ger utsikter till fred och säkerhet.
Jag tror att det liggande förslaget kommer att välkomnas av Cyperns folk och hoppas att de kommer att rösta ja i folkomröstningen den 24 april.
Slutligen: mycket reformarbete återstår i Turkiet, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter.
Mycket av vad som nu uppnås skulle emellertid kunna raseras om ett felaktigt beslut fattas i december.
Arie M. Oostlanders budskap är likväl djupt negativt.
Jag vill sända en signal av uppmuntran.
