# ID: svediakorp-gov446846
# author: Maes (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 769
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Vi har nått fram till slutförandet av ett direktiv som har varit på gång under flera år och hela tiden har drivits framåt av katastrofer.
Jag hoppas att detta inte kommer att gälla för framtiden och slutresultatet.
Det var 1996 som kommissionen för första gången presenterade ett förslag till direktiv avsett att förbättra flygsäkerheten i gemenskapen som även inkluderade luftfartyg från tredjeland.
Vid den tiden gick det inte att föra förfarandet till ett framgångsrikt slut på grund av en tvist mellan Förenade kungariket och Spanien om Gibraltar.
Därför dröjde det ända fram till katastrofen den 11 september 2001, då en kris bröt ut inom flyget, innan alla insåg att de nu var tvungna att ta itu med uppgiften att garantera säkerheten och lugna medborgarna.
Därefter arbetade vi så snabbt det över huvud taget var möjligt, och efter den första behandlingen i parlamentet den 3 september 2002 presenterade kommissionen ett ändrat förslag den 26 november, vilket inkluderade 13 av de 19 ändringsförslag som parlamentet hade godkänt.
Det var inte illa.
Rådet antog sin gemensamma ståndpunkt i denna fråga i juni, och parlamentet avslutade sin andra behandling den 9 oktober genom att anta fem ändringsförslag.
De gällde till exempel kraven på en årsrapport, kommissionens befogenhet att införa åtgärder som införts av en medlemsstat, som att neka tillträde till territoriet eller att ange driftsvillkor för ett företag och utvidga dem till hela gemenskapen, samt påskyndande av genomförandeförfarandena.
Sedan inträffade ännu en katastrof, vilket fick till följd att saken påskyndades än mer.
Den här gången var det den olycka som drabbade Flash Airlines i vilken 149 människor omkom vid Sharm el-Sheikh.
Vi kunde då mycket snart hålla ett trepartssammanträde, vid vilket man i synnerhet diskuterade frågan om insyn, som nu diskuterades överallt och av den allmänna opinionen.
Därefter antog vi ett kompromissförslag från rådet på villkor att man skulle göra ytterligare några ändringar.
I början var rådet inte särskilt entusiastiskt för detta, men vi lyckades icke desto mindre att föra processen till ett framgångsrikt slut, och det är vi nöjda med.
Det kommer att finnas en årsrapport med sammanställda data, som skall innehålla all information.
På enträgen begäran av parlamentet kommer rapporten även att vara tillgänglig för berörda parter.
Den skall också vara enkel och lättbegriplig, och det måste tydligt framgå om det finns några problem som rör ökade säkerhetsrisker för resenärer.
Vi gav starkt eftertryck åt denna känsliga punkt.
Det gläder mig därför att kommissionen har fått väsentligt förstärkta befogenheter i förhållande till stater eller företag som underlåter att följa internationella säkerhetsnormer.
Enligt den gemensamma ståndpunkten från rådet kan det dock endast bli fråga om rekommendationer.
Vi har emellertid lyckats att väsentligt förstärka kommissionens befogenheter i detta avseende.
Vi är nöjda med det använda förfarandet, eftersom det är just detta förfarande som garanterar att det kommer att vara möjligt att arbeta tydligt, öppet och i offentlighetens ljus.
Vi blundar naturligtvis inte för det faktum att hela processen långtifrån är avslutad.
Jag skulle vilja påminna kommissionären om hennes egna ord i anslutning till charterbolag.
Ofta vet vi inte vem som står för lufttransporter av resenärer som i andra avseenden har informerats om samtliga detaljer för deras resa.
Här kommer det att krävas ännu ett nytt initiativ.
Jag anser också att vi måste ta hänsyn till kommentarerna från de som för närvarande genomför förfarandet för säkerhetskontroll av utländska luftfartyg, SAFA.
Jag har hittat dem i en rapport om luftfartsinspektioner enligt SAFA-förfarandena i Belgien.
Det sägs i betänkandet att vi inte skall förvänta oss alltför mycket av dem, eftersom tiden faktiskt inte räcker till för att dessa inspektioner skall kunna utföras grundligt och regelbundet.
Jag anser därför att det fortsatta genomförandet av förfarandet och direktivet, och även det sätt på vilket allmänheten och berörda personer på flygplatserna informeras och kan spela en roll för att slå larm, kommer att resultera i ytterligare förbättringar av förfarandena.
Jag hoppas att de andra direktiv som skall antas kommer att innehålla samma garantier, så att detta direktiv ger fullständiga garantier för att alla resenärer som går ombord på ett luftfartyg, oavsett om de kommer från ett tredjeland eller en medlemsstat, har samma garantier för sin säkerhet.
För detta krävs det politisk vilja och, hoppas jag, inte nya katastrofer.
